Igår, efter jobbet, åkte jag och mötte upp Linda och Bella på Väla!
Jag och Linda åt sushi, sen gick vi en runda och Bella tröttnade på att åka vagn och ville gå själv. Hon kan inte riktigt gå själv utan att hålla i något eller hålla någon i handen, men det känns som att det bara är dagar kvar nu. Typiskt att barn ska bli självständiga och sånt. Jag vill hålla henne i handen för evigt : ((
Hon hatar egentligen att ha någonting på huvudet och det är därför ett under att hon lät denna sitta kvar. När jag tog av den sträckte hon sig efter den som i typ ”varför tar du av MIN hatt?”. Så jag köpte den till henne såklart. Antar att det är det enda hon kommer vilja ha på sig i sommar. ”Vem Bella?”, ”Jo, du vet hon med hatten”, kommer folk säga.
Sedan fikade vi lite innan det var dags att åka hem. Det fanns ingen choklad och hasselnötscheesecake vilket var SKANDAL. Men jag överlevde.
På kvällen åt jag majskovlar (smör, salt + chiliflakes mmmm mmm) med F och tittade på en dokumentär om Tjernobyl och efter det såg vi det sista avsnittet av Big little lies. Tack för att ni övertygade mig om att fortsätta titta! Det blev värt det.
Jag har äntligen fastnat för ljudböcker! Jag har alltid föredragit att läsa böcker istället för att lyssna på dem eftersom jag är en otålig person som gärna skumläser när det kommer en mindre spännande del. Men denna gång gav jag det en ärlig chans och jag ska erkänna att jag uppskattade det. Det är nästan som terapi och jag blir tvingad till att inte stressa och låta handlingen sakta utveckla sig. Jag kan städa, duscha, sminka mig och gå min dagliga promenad och hela tiden har jag sällskap i form av min bok.
Den senaste veckan har jag lyssnat på 3096 dagar av Natascha Kampusch. Valet av bok är kanske föga förvånande. Jag tror att detta är den tredje kidnappningsboken jag läser? Boken handlar om 10-åriga Natascha som kidnappas på väg till skolan och sedan får man följa hennes 3096 dagar i fångenskap. Man får följa hennes tankar, hennes liv och får en inblick i psykologiska spel och hur en udda relation växer fram.
Boken var väldigt trögstartad för min smak. Den första timmen handlar mest om hur det såg ut där hon bodde, hennes familj, vad hennes farmor brukade ha för kläder(!) och zzzzzå vidare. Jag gav nästan upp, men en timme in börjar själva kidnappningsdelen och boken blir väldigt intressant.
Jag ska inte spoila för mycket om ni är sugna på att läsa den, men jag ska erkänna att jag flera gånger fått en konstig känsla. Jag kan inte sätta fingret på det, men det är något som inte känns helt rätt. Boken känns på sina ställen pretentiös, utstuderad och ”duktig”. Nästan lite fabricerad. Kanske är det för att den skiljer sig från andra kidnappningsdrama jag läst eller kanske är det översättningen som gör språket lite gammaldags och ”för” korrekt. Jag vet inte. Men jag började googla och insåg snabbt att jag inte är den enda som reagerat och hamnade i ett hav av teorier. Jag är ledsen över att jag tänker såhär då jag absolut inte vill misstro ett enda litet ord och inte vill ha konspirationsteorier. Man ska aldrig misstro ett offer och det gör jag egentligen inte heller. Men det känns som att det är något med storyn som hon vill dölja, vilket hon såklart har all rätt att göra.
Natascha beskriver sin upplevelse skickligt och detaljerat. Boken var väldigt spännande och det är en historia som verkligen gripit tag i mig, allra mest den psykologiska delen. Nu ser jag fram emot nästa bok. Några tips?
I samarbete med Nextory ger jag er 30 dagars gratis läsning eller lyssning! GÅ IN HÄR och ange rabattkoden Egoinas. Gäller endast nya medlemmar. Trevlig lyssning! : ))
Igår var det Sveriges nationaldag och röd dag. Jag ställde klockan tidigt eftersom jag skulle fotografera mina smycken till samarbetet. När jag var klar bytte jag om och vi begav oss till Landskrona! Varför bytte jag om när jag redan hade kläder på mig? Jo…
Den oficiella anledningen: För att jag kände för det.
Den riktiga anledningen: För att jag stressade så mycket att jag blev genomsvettig. Måste sluta vara en sån tidsoptimist alltså. Inte hälsosamt.
Såhär såg jag ut då! Vid en vallgrav och allt.
Skor från H&M, väska från Mango, jeans från 365 och blåst från Skåne.
Jag och mina kompisar har en tradition att vi ses och fikar vid Citadellet varje nationaldag. Vi var inte de enda som hade bestämt oss för det i år.
Här är vi. Hej hej! Vi åt kanelbullar och drack massa kaffe. Trångt var det också. Mina kompisar förökar sig på löpande band och nästa år behöver vi nog två bord istället för ett <3
Vid 15.00 var det dags att hissa flaggan. Det kändes så högtidligt!
Efter det gick vi hem till Lina och Johannes för att grilla korv. Grabbarna tände grillen och jag och Melker roade oss med att gunga så länge.
Sedan var det dags att äta! Jag provade alla såser jag kunde hitta och åt mer rostad lök än korv såklart.
Och efteråt bjöd Lina på kakor hon bakat och vi grillade marshmallows.
Sedan åkte vi hem igen efter lite biltvätt och en Hemnet-runda.
En perfekt 6 juni med fina vänner! Jag hade inte kunnat be om något mer.
Ps. Hur många kommentarer tror ni att jag kommer få nu angående att de där kakorna är misstänkt lika Ballerina? ; )))
När vi gick i skogen häromdagen hittade vi en mycket märklig tipsrunda. Eller tipsrunda är väl kanske fel ord då det bara var en fråga. Eller om det ens är en fråga? Jag förstår ingenting och har klurat på det här i flera dagar.
Såhär såg den ut.
Och på baksidan stod det här.
???
Frédérics teori var att det kanske är fotbollsspelaren som heter Kaká (nej, vi är inte speciellt bra på fotboll eller fotbollsspelare) och att ingredienserna på baksidan alltså är till en kaka. Men det känns möjligtvis lite långsökt? Jag knäckte uppgiften efter ett tag, trodde jag, och utbrast ”SOCKER!!”. ”Vadå socker?”, undrade F. ”Jo, som i soccer, fotboll på engelska”. Men då dubbelkollade vi svarsalternativen, eller vad de nu är(??), igen och socker står inte med. Ja, ni får ändå ge oss cred för påhittighet. I alla fall. Där tog våra teorier slut och jag håller på att bli galen! VAD MENAR DE?
Det här kanske är en ledtråd/fråga av många som makes sense i sin helhet. Jag vet inte. Men kan någon hjälpa mig? Snälla. Kan inte sova om nätterna och så.
Vi har haft ett idylliskt nationaldagsfirande med hissande av flagga, nationalsång, grillning och sånt som man gör. Nu är vi på väg hem igen. Vi har kört runt och kollat på absolut alla objekt på Hemnet som är av minsta intresse på vägen, men inget är bra. Kan inte folk börja flytta lite mer?
Det känns som lördag, men imorgon är det onsdag. En kort vecka kvar alltså. Skönt! Sara berättade att nu är det (förutom midsommarsommardagen och söndagar såklart) inte en röd dag igen förrän Alla helgons dag i november!!! Vet ni vad det sura är? Alla helgons dag inträffar dessutom på en lördag! Alltså hur segt? Nästa gång en röd dag inträffar en vardag är den 25 december, alltså juldagen. HUR ska vi hålla ut? Och med vi menar jag då ni. Hehe. Sorrrrrrryy.
Jag har en rolig grej att berätta! Tillsammans med Made a Part har jag tagit fram smycken! Jag fick massor av alternativ att välja mellan och efter mycket funderande landade vi på dessa tre: ett halsband, ett armband och en ring.
Jag är så nöjd och det är så himla roligt att jag får göra en sån här grej! Ursäkta att jag låter så lyrisk, men jag är en aning exalterad ja.
Vi tittar närmare:
Det var givet att jag ville ha en ring då ringar är mina favoritsmycken. Kanske blir så när man jobbar med att skriva och tvingas titta på sina händer hela dagarna? Denna ring är i vintage mässing och pryds av naturstenar.
Den finns i två storlekar: 16 mm och 18 mm. Ringen finns här.
Detta armband är nog min favorit. Jag tycker att kombinationen med rosé och grått är SÅ fint och lite bling-bling behöver man ju.
I lördags blev det en lite mini-roadtrip i jakt på natur och frisk luft. Vi stannade till på Höganäs outlet på vägen. Jag var sugen på ett fat, men köpte inget.
Jag är egentligen också sugen på ett nytt servis. Jag tycker att det vi har är fint, men är helt ärligt ganska trött på alla blå ränder. Frågan är bara vad? Detta rosa var ganska fint. Men det kanske är bättre att köra på ett vitt som alltid funkar och man inte tröttnar på så fort.
Det blev en runda inom Lager 157 också. Jag gick genast fram till bomberjackorna och F tyckte det var så roligt och tog en bild. Sjukaste affären någonsin förresten? Billigare än Primark? Jag fyndade linne och en hoodietröja för inga pengar alls. Sedan fick jag dåligt samvete på vägen ut. Vem vet vad man stödjer med sådana priser?
Han själv provade två olika t-shirts med ankare… Och han mobbar MIG för att ha en thing för bomberjackor? Min sailorboy.
Helt okej utsikt från bilen. Den vita stora byggnaden ni ser är Grand hotell i Mölle. Där vill jag bo en natt i sommar. Så drömmigt.
Lite fika med utsikt.
Söndagen såg mest ut såhär. Good wife + popcorn och vattenmelon. Kan rekommendera den serien. Den är som Grey’s Anaomy goes advokatbyrå precis som en läsare skrev. Varje avsnitt handlar om ett nytt fall, men dramat mellan karaktärerna hänger kvar. Kanske mer exakt som en blandning mellan Greys och Suits.
