Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

När man redan vet

Tänkte att medan jag glassar på stranden så kan ni få läsa en krönika. Denna handlar om när man liksom vet att den andra vill göra slut, men inte vill erkänna det för sig själv. Hoppas ni gillar! Och hoppas ni kan läsa texten, gjorde mitt bästa med bilden.

 

DSC05533

DSC05545

 

DSC05551

8 gillar

Spåra från din sida.

Kommentarer (46)

  • Alina

    |

    Mitt förhållande tog slut i början av juni och jag kämpar fortfarande varje dag med att komma vidare, att släppa drömmen om honom, om oss. Men gud vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag visste oxå vad som var på gång, men gjorde allt för att inbilla mig om att det bara var inbillning. En väldigt bra krönika!

    Sen när du kommer hem från semestern, om du har lust och så, så hade det varit jättefint om du ville skriva om tiden efter ett break up, hur tog du dig vidare? Stor kram!

    Svara

    • Egoina

      |

      Det kommer bli bra igen, lovar! <3 Visst kan jag det!

      Svara

  • Filippa

    |

    Superbra krönika!! Otroligt stor igenkänningsfaktor och fick en klump i magen och kände känslan vilket såklart är lite hemskt men det bästa man kan lyckas göra med en text!!

    Svara

  • Cicci

    |

    Åh vad bra. Du skriver så himla fint <3

    Svara

  • Danielle

    |

    Din absolut bästa krönika hittills, så fruktansvärt välskriven!

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack vad glad jag blir 🙂

      Svara

  • Tove

    |

    Vilken fantastisk krönika. Du brukar vara så lättsam (på ett helt fantastiskt sätt, ljusar upp många tråkiga dagar) att man emellanåt glömmer bort att du kan skriva texter av den här naturen också och så kommer det upp något sånt här så man blir helt golvad! Grät en skvätt. <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Åhhh men finaste komplimangen, tack <3

      Svara

  • Sh

    |

    Träffa mig rakt i hjärtat, en av den värsta känslan som finns.
    Jätte bra skrivet ❤

    Svara

  • Sara

    |

    Vilken fin text. Gripande.

    Svara

  • Sara

    |

    Fick ont i hjärtat av att läsa det där. Känner igen mig i känslorna du beskriver. Så jäkla bra skrivet!

    Svara

  • Alva

    |

    Åh blev så otroligt ledsen av denna text! Sjukt träffsäker och bra skriven <3
    Skönt att du har hittat någon nu, njut i Grekland 🙂

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack, det ska vi 🙂

      Svara

  • Robert

    |

    Klart att vi gillar! Den där bacon-grejen måste nog införas – helt klart. 😉

    Svara

  • Malin

    |

    Usch… Så himla bra beskrivning och fin text. Nu var det, peppar peppar, vansinnigt många år sen jag var i den situationen men det där väckte precis allt och minns exakt hur det kändes. Blev helt tung i bröstet av att läsa. Du är verkligen duktig på att skriva berörande texter!

    Svara

  • Johanna

    |

    Fy fan. Sitter med gråten i halsen. Så hög igenkänningsfaktor. Hoppas du fortsätter skriva. Du är väldigt bra på det. 🙂 <3

    Svara

  • CAMILLAESI

    |

    Det där med instagramflödet har jag också funderat på. Instagram måste börja skärpa sig nu! haha

    Kram<3

    http://camillaesi.se

    Svara

  • Izabella

    |

    Usch v

    Svara

  • T

    |

    Vad otroligt välskrivet.
    Det kändes som om jag var den som gick in i lägenheten och upplevde allt det där.
    Jag vet hur det känns, jag har fått känna på det allt för många gånger nu…

    Svara

  • Emelie

    |

    Oj vilken fantastiskt bra text! Gåshud!

    Svara

  • Jessica

    |

    Åh vad jag känner igen mig i det att man redan fattar. Jag dejtade en kille ett bra tag, tyckte det gick lite för fort men bestämde mig för att för en gång skull bara haka på. En dag bara dom söta smsen sluta komma. Helt plötsligt orkade han inte ses, mycket på jobbet påstod han. Detta pågick i två veckor och tillslut kom smset att vi är för olika och han vill inte ses mer. Tog det otroligt hårt för det kändes som vi båda fatta hela tiden men han drog bara ut på det.

    Vi är inte ensamma om detta iaf! Man får stötta varandra 🙂

    Svara

  • Tua

    |

    Brukar inte kommentera här men denna krönikan var var riktigt riktigt bra!! Ville bara att du skulle veta <3

    Svara

  • Fia

    |

    Jättebra skrivet! Fantastiskt!

    Svara

  • Sofia

    |

    Är så skönt att läsa detta pga att man inte känner sig ensam. Slet med förhållandet med mitt ex i ett år (!!) och hade överseende med hans velighet pga att jag pluggade långt borta ett tag. Men sen fyra månader efter att jag kom hem så började han också bete sig sådär. Kommer ihåg en gång (tre veckor innan han gjorde slut) när jag tog en promenad till hans jobb för att möta honom och påvägen till hans lägenhet i bilen kändes som att det var en total främling som satt där trots att jag kände mig precis som vanligt. 1/10 do not recommend. Kram till dig! Hoppas jag också hittar en ny fin snart <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Åh känner igen mig 🙁 Lovar att du kommer det!! 🙂

      Svara

  • Maja

    |

    På pricken rätt, sorglig och ändå så sanningsenligt beskrivet.

    Svara

  • Sara

    |

    Du är en fantastisk skribent Regina. Fantastisk!

    Min make (eller x blir det ju) berättade för mig att han ville skiljas. Och det enda jag fick fram var ”Jag vet…” Helt galet att man kan känna sådant men det blir så tydligt när man väl står där.

    Svara

  • Helena

    |

    Bästa hittills!!

    Svara

    • Helena

      |

      Var lite för snabb, menar inte att dina tidigare texter varit dåliga. Denna träffade rakt i hjärtat bara. Du skriver verkligen superfint.

      Svara

  • Cassandra

    |

    Om du skrev en bok skulle jag köpa den direkt! Du är så duktig på att skriva. Den här krönikan var så himla bra!

    Svara

    • malin

      |

      JA Regina, gör det!!!!!! 🙂

      Svara

  • Jennifer

    |

    Alltså åh, så himla bra! Jag vet precis vad du menar, just det där att ”vimsa runt” för att dra ut på det. Man vet och känner i hela kroppen att nu kommer jag få höra något jag inte vill. Även om jag inte hade känt känslan själv förut så hade jag fått känna på den genom din text. Du skriver alltid bra men just den här texten gick rakt in i hjärtat och jag tror verkligen inte att det beror på att jag varit i samma situation, utan på hur du skrivit. Du är så bra! <3

    Svara

  • Frida

    |

    Först blir jag sådär golvad som alla skriver här. Jag får en tår i ögat, känner smärtan hos den som blir lämnad, i bröstet.

    Sen blir jag förbannad. Att ”vi” alltid ska bry oss, alltid ska sätta ”dom” först och att vi alltid ska lindra DERAS smärta. Det är en så fruktansvärt kvävande känsla.

    Först går vi runt och tuggar i oss en dålig relation, försöker gilla läget och hänger oss kvar. Sen när den andra ska göra slut men inte riktigt pallar ta det ansvaret, då ska vi ursäkta hen ut ur just det sista som kunde gjort stunden respektfull mot oss själva? Låta hen få vara fortsatt tyst, säga att vi förstår, dra nåt lamt, obekvämt skämt, för ”stämningens skull”.

    Istället borde vi få tokspel. Släppa spärrarna och låta vilka känslor vi än må känna flöda helt ofiltrerat inför hen. Lämna ansvaret för den smärtan på hen,och aldrig sätta andra före oss själva igen.

    All kärlek till dig R! Jag är såklart glad att du hittat en kärlek i din sambo. Men mest glad är jag att du ser tryggare, stadigare, ut nu än för ett par år sen. ❤

    /Frida

    PS. I rutan ”Gör:” borde V.R också skriva ”Pokemonjägare av rang” hehe. Eller kanske din andra yrkestitel/examen :))

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack för din fina kommentar! <3 Håller så med dig! Inte ens ett riktigt avslut får man. Bara känslan att något är fel, velande och sen tysthet. Kram!

      Svara

  • Sofia

    |

    Du beskriver en av de jobbigaste känslorna man kan gå igenom i kärlek på ett otroligt sätt.

    Det fick mig att känna mig mindre ensam i den.

    Tack. <3

    Svara

  • Denise

    |

    Absolut bästa jag läst av dig! Kändes som att det var jag som klev in där.

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv