Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Vad säger man ens?

Vi firade den franska nationaldagen här hemma igår för fullt och jag hade tänkt göra ett inlägg om det, men det tar emot. Jag kan inte riktigt visa upp glada bilder på vår kväll med franska trerätters och vin som ingenting. Det känns bara fel.

Jag pluggade halva natten och var så inne i mitt eget att jag inte förstod vad som hänt förrän idag förmiddag. Det är så läskigt och blir så påtagligt eftersom vi var där så nyligen. Fruktansvärt. När tar allt det hemska slut? Jag vill inte behöva vara rädd, känna mig misstänksam om någon beter sig underligt, vara orolig när jag är på centralen, få panik om jag ser en ensam väska, eller undra om flygplan flyger för lågt. Och då lever jag inte ens i det. Folk lever i denna rädsla i länder där det faktiskt händer. Det är så svårt att föreställa sig, att ta in, när det är långt bort. Man försöker, men kan inte helt greppa. Men så kommer det till platser jag varit på, som Utöya eller nu i Nice, och det blir så verkligt. Barn dödas. Människor förlorar sina älskade och utsätts för fruktansvärda trauma. Vad säger man ens? Mitt hjärta går sönder. Alla mina tankar går till de berörda <3

 

DSC03686

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (8)

  • Wroni

    |

    Frankrikes president sade själv tidigare idag, att terror ska inte få överskugga eller bryta ner det dagliga livet i Frankrike. Just därför BORDE du fira.
    Det som har hänt är fruktansvärt, men det får inte ta över allt annat. Det är inte fult eller respektlöst att visa att firandet fortsätter ändå.

    Svara

    • Egoina

      |

      Håller med! Det är viktigt! Men det tog emot ändå. Kände inte för det 🙁

      Svara

  • Hanna

    |

    Åker ner till Nice för att plugga om en månad. Var så glad för och peppad på det tills jag fick en notis från Aftonbladet igår kväll på telefonen… Det är så fruktansvärt att det inte kan beskrivas med ord </3

    Svara

  • Robert

    |

    Uuh… Jag orkar knappt hänga med i nyhetsflödet längre. Det händer så mycket jobbigt överallt. 😛

    Svara

  • Erika

    |

    Fint skrivet av dig <3. Alla terrordåd är ofattbara och så fruktansvärda. Så svårt att greppa den ofantliga ondskan. Mina tankar går också till alla drabbade och deras anhöriga. Må detta få ett slut snart.

    Svara

  • Lisa

    |

    Det är så hemskt och jag kan inte förstå varför världen måste se ut såhär. Jag tänker ständigt på alla anhöriga och offer samt den modiga mannen som stred mot terroristen inne i lastbilen. Han räddade livet på fler människor än han kunde tro. Så himla fint skrivet Egoina ❤

    Svara

  • Danielas Dagbok

    |

    det är verkligen svårt att inte vara rädd längre..

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv