Arkiv för januari, 2016

Plötsligt händer det

Det finns en buss som går en minut efter att mitt tåg kommit in och det bytet har jag försökt hinna med i flera månader. Jag har tänkt att någon gång måste det gå och sprungit till hållplatsen för att missa bussen varje morgon.

Men vet ni? Idag gick det! Äntligen!!! Det var en kombination av att tåget var två minuter tidigt och bussen var en minut sen. Det var dock första och sista gången. Jag tänker nämligen inte försöka mer. Det är som en sommar när jag fastnade på en Candy Crush bana och lade typ två veckors vaken tid för att klara den och sedan aldrig spelade igen. Någon måtta får det vara liksom.

 

FullSizeRender

FullSizeRender (1)

Himla nice att vara först!

 

0

Några tankar idag

– Provade nyheten ”Salted Caramel Latte” på Espresso House och blev besviken. Den var god, men trodde faktiskt den skulle vara WOW. Eller så var det Idas fel eftersom hon hypat sönder den.

– Det här med att dricka mer vatten går inte bra. Kom på att jag inte druckit något annat än kaffe (och inte ens mycket) på två dygn. Idag drack jag vatten och min kropp ba: ”WTF vad är den genomskinliga, koffeinfria, kalla vätskan?!?!?!? VAD HÄNDER”.

– Har läst massa norska bloggar (försöker göra research) (haha jag vet, har det såååå jobbigt på jobbet ibland) och läste att Sophie Elise kan gå 14 dagar utan att duscha håret. Alltså WHAAAAT. Förstår ni hur mycket tid hon sparar? Mitt liv går ut på att 1) jobba, 2) sova 3) laga & äta mat, och 4) duscha håret. Nu är ju två veckor lite väl. Men fan. Önskar jag var en sådan som klarade av att gå med otvättat hår några dagar.

– Vi tittade på detta klipp på kontoret för någon vecka sedan. (Det är ett nyhetsinslag från typ 70-talet om rökning på en skola) och det har helt spårat. Nu säger vi ”jag rögar väl så länge ja tycker de e gott” till ALLT. Alltså verkligen till allt vi ska säga. Typ: ”Kan du lägga upp den annonsen?”, ”Jag lägger väl upp den så länge jag tycker det är gott”. ”Jag tar väl rast så länge jag tycker det är gott”. Osv.

 

FullSizeRender (1)

Bild på moi. Konstnären. Bara jag som inte kan låta bli att rita när man ser jämna ytor med snö? Det är typ som en tom canvas.

 

0

Rekommenderade inlägg

Typisk måndag och biljetter till en komisk depression

DSC01865

DSC01875

 

Denna måndagen har varit typisk måndagig. Tåget var inställt imorse, gjorde ett misstag på jobbet och sånt där kul. Men dagen räddades med bra nyheter angående jobb och att jag bokat in mig på en visning(!) imorgon. Woho! Tänkte, ja, men varför inte. YOLO och så vidare. Man måste ju börja någonstans.

Jag har tyvärr inte så mycket mer kul att säga idag. Så jag tänkte att vi kör en tävling! Jag fick ett mejl häromdagen med en förfrågan om jag ville lotta ut två biljetter till en föreställning med Nour el Refai i Landskrona den 26 februari. Jag och mina tjejkompisar tänkte gå, så jag tänkte det vore roligt att ge er chansen också!

Här är lite kort information om föreställningen: ”Föreställningen handlar om när jag var ledsnast i världen. Året var 2012 och jag skickade 4000 fylle-sms i veckan. Mamma flyttade till Dubai och jag köpte en katt. Jag drog hem olika snygga människor och lekte flickvän några dagar och sen ringde jag aldrig igen. Jag var ett as! Men ett roligt as. Alla blev kära i mig. Men det hjälpte inte. Det enda som gjorde mig lite glad var naturfilm och O´boy. Och Jalmert (katten)”, säger Nour.

Det är Riksteatern som gör föreställningen (här kan ni läsa mer) och den kommer att turnera genom hela Sverige, men det här är alltså biljetter till föreställningen i just Landskrona.

För att tävla: Motivera vem du hade velat ta med dig och varför. Kommentera detta inlägg och glöm inte din mejladress. Jag väljer två vinnare som jag meddelar måndag nästa vecka. Lycka till!

0

Svar på några av era senaste kommentarer, tema kärlek

Utlovade er en ”svar på kommentarer” med tema kärlek. Ursäkta att det dröjde, men bättre sent än aldrig kanske. 

 

Hej Egoina! Jag vill börja med att tacka för en grym blogg! Alltid lika rolig att gå in och läsa.

Nu till saken. Jag har följt dig sen skoltiden, alltså har det blivit en del år. Jag har tänkt på en sak och det är att jag har varit singel i ca 3,5 år och inte ens varit i närheten av att bli intresserad av någon, medan du har (på ett ungefär under samma tid) haft något/några förhållande. Det är inte alls nått fel med det, menar inget illa, men det jag undrar är har du lätt för att bli kär? Var “hittar” du killarna? Har du nått tips på hur och vad man kan göra för att inte bara hitta dessa nötter på krogen som bara vill ha ett ligg? Börjar bli gammal, får åldersnoja och känner att det borde vara dags att ha nån att dela vardagen med nu. Vore toppen om du har nått guldsvar som du alltid brukar ha på frågor!

Tack igen för att du är grym!

/ 25åring med åldersnoja

– Haha, vad kul. Ändå sjukt att tänka på att jag bloggat i över tio år (hade ju en blogg innan denna också). Ja, det stämmer. De senaste fyra åren har jag haft två förhållanden och jag har varit singel cirka 10 månader ”emellan”. Det är ändå ganska snabbt jobbat eller vad man ska säga, haha. De senaste åren och i synnerhet det senaste året har jag rannsakat mig själv och kommit fram till att jag många gånger så gärna velat vara med någon att jag lite struntat i hur det egentligen har känts. Jag har dragit mig till fel människor av fel anledningar. Så som svar på din fråga om jag har lätt för att bli kär så är svaret nej, för jag tror inte att jag faktiskt varit det alla gånger. Då menar jag inte alla killar jag någonsin dejtat, jag var kär i mitt ex till exempel, men innan dess tror jag att det var av andra anledningar. Idag har jag inte ett problem med att vara själv och jag har insett vissa saker om mig själv och att jag haft en skev syn på kärlek. Alla människor är färgade av vad de varit med om och så vidare, och jag vill inte hänga ut mig själv fullständigt här, så jag hoppas det räcker med den förklaringen. Var jag hittar dem? Haha jadu. Jag är väl ganska modig av mig och skulle lätt kunna gå fram till någon ute eller så. Men om du verkligen vill hitta någon ”på riktigt” rekommenderar jag faktiskt nätdejting, typ Tinder. Såklart finns det oseriösa personer där också, men inte bara. Har hört mycket gott om Happy pancake också (har dock inte provat själv).

 

Jag behöver verkligen ett gott råd just nu, och jag tänkte att din blogg helt säkert kan ge mig det! Både du och alla andra läsare har jämt så fina svar till de som kommenterar och är i samma sits som mig.

Det är så att jag lärde känna en kille i somras, och det slutade med att vi hamnade hemma hos honom efter en fest. Vad som hände där kan nog de flesta räkna ut, hehe. Efter det fortsatte vi prata, men jag dissade ALLA hans fortsatta försök till att få med mig hem till honom efter fester under hela sommaren. Det slutade med att jag ändå började följa med honom på efterfester nu under hösten, och vi hade alltid roligt trots att det bara var jag och han. Då pratade vi bara hela nätterna, utan att göra något som helst annat. Vi bara pratade i flera timmar och det var hur mysigt som helst. Det var då jag började inse att jag faktiskt är intresserad av honom.

Nu har det gått över ett halvår, och vi pratar fortfarande i princip varje dag. Det är inte alls flörtigt, utan vi bara pratar som bra vänner, oftast blir det att vi Snapchatar hela dagarna, några få gånger har han ringt och andra gånger har vi skrivit sms. Vi har aldrig liksom träffats på riktigt, utan bara efter fest. Nu har han däremot slutat höra av sig efter fester för att fråga vad jag gör, och ikväll tror jag att han gick hem med en annan tjej. Vad borde jag göra? Strunta i honom helt eller faktiskt visa tydligt intresse eftersom att han kanske tror att jag inte är intresserad med tanke på hur jag var i somras, när han visade intresse och jag gjorde helt tvärtom?

Nu blev det långt och krångligt, men hoppas någon förstår vad jag menar! Jag är verkligen kluven i hur jag ska göra. Kram! (PS. Han är 25, så han borde ju ändå kunna ta initiativ själv. Men han kanske är rädd att bli dissad igen?)

– Förlåt för sent svar, nu kanske situationen är en helt annan. Men JA, visa tydligt vad du känner och vill! Det tycker jag absolut! Det kan ju vara så som du säger, att han uppfattat dig som att du inte är intresserad. Kör bara!! Och om han inte är intresserad så vet du det och kan gå vidare. Kram! 🙂

 

Kan du inte ge lite dejtingtips? Var hittar du trevliga killar? Helt ärligt så har jag knappt pratat med en enda kille senaste veckorna och då är jag ändå student.. Fastnar lätt med mina gamla kompisar liksom. Men hur gör du? Säger du hej till nån på ICA liksom? Nätdejtar? Jag är helt lost. Hur flörtar man? Hur märker man om man har en chans på nån? Brukar ändå tycka att jag är rätt så söt och trevlig men har nog tappat stinget 😉

– De finns lite överallt 😉 Haha, nej men ett tips är att vara modig. Ser du någon som ser intressant ut på en fest till exempel så prata med honom. Du har inget att förlora. Jag hade nog inte vågat det här med Ica dock, haha. Men egentligen så varför inte? Men ja, prova nätdejting! Jag funderade mycket på vilken typ av kille jag skulle vilja vara med i somras och kom fram till att en sådan människa inte finns, haha. Det kändes hopplöst och så deprimerande. Jag träffade bara på douchebags och kände mig allmänt uppgiven. Jag kände att ”jag behöver inte träffa någon exakt just nu, jag vill bara veta att det finns någon”. Jag ville bara veta om jag kunde träffa en vettig någon gång i framtiden, så behövde jag inte fundera på det mer. Om jag bara visste att jag skulle kunna träffa en vettig person i framtiden så var det lugnt. Så jag bestämde mig för att skaffa Tinder, för att se hur utbudet såg ut. Jag tänkte typ att jag inte tänkte kompromissa och att om det inte fanns några bra killar så fanns det inte det helt enkelt. Då vet jag. (Haha, inte alls dramatisk). MEN. Jag blev väldigt positivt överraskad. Det fanns seriöst allt. Som att shoppa, man bara swipar tills man är nöjd. Inte heller var det cheesy och jag stötte inte på några äckel. Det var väldigt trevligt bara och alla samtal var på vänskaplig nivå. Jag har dock kompisar som inte delar samma uppfattning. Antar att jag är bra på att swipa 😉 Hehe. Svårt att svara på hur man märker om man har en chans på någon. Jag tänker att man nog gör det bara. Tror inte du har tappat stinget 🙂

 

Hej fina egoina! Jag har träffat en superfin kille som jag verkligen gillar. Han har precis kommit ur ett förhållande och vill inte ha något seriöst. Problemet är att jag vill att det ska vara seriöst. Vi klickar på alla plan och har det så bra ihop. Jag vill bara vara med honom. Tänker att det inte gör något att han inte vill ha något seriöst, bara jag får vara med honom ibland. Jag tror dock att jag kommer bli sårad av detta. Att jag kommer tycka om honom mer än han tycker om mig. Tror du att han kan ändra sig eller tycker du att jag ska strunta i allt? Vet inte vad jag ska göra.

– Åh, den klassiska 🙁 Alltså det är svårt att råda dig, för jag vet av erfarenhet att sånt kan förändras, men frågan är om det är en bra idé att ge sig in i när du redan känner som du gör. Jag vill säga att du ska skita i honom, men är ganska säker på att du inte kommer göra det ändå, för jag vet hur det funkar, haha. Men på riktigt. Sätt dig ner och fundera på vad du vill ha och vad du förtjänar. Det är inte att vara med kille som inte vill vara med dig. Kanske du ska sätta en tidsram? Typ att om inget har förändrats om en månad så ska du släppa det? Lycka till <3

 

Hej Regina!

Jag läste att du ska svara på kärleksfrågor och hade blivit sååå glad om du kunde ta med min den håller mig gråtandes vaken om nätterna det senaste.

Det är nämligen så att en mycket närstående person till min man ska ha en stor fest och på denna fest har det bjudits in väldigt mycket folk däribland en kvinna som för ett tag sedan gått bakom min rygg och försökt snärja åt sig min man. Hon är inte på något sätt direkt vän med oss utan till personen som ska hålla i festen. Vi har på sin höjd suttit hundvakt åt dem. Vill noga understryka att inga initiativ togs från hans håll på något sätt så jag är inte orolig för att han ska göra något utan hennes vidriga sätt.

Jag bad maken om han kunde skippa gå på festen men det blev han jättearg för att jag ens bad honom när det är en sån viktig person till honom som har festen. Jag blev arg tillbaks och sa att han borde kunna välja mig, sin fru!

Hur hade du gjort? Hade du låtit honom gå själv för att du knappt klarar av åsynen av denna kvinna och om du följt med och den flörtiga kvinnan hade kommit och pratat på som vanligt som hon aldrig gjort nåt, hade du sagt nåt eller hur gör man liksom? Jag vill ju inte stå där och börja böla och vara en sån tjej, vill ”verka cool”, hantera det på ett moget sätt.

Den här frågan får gärna besvaras av dina läsare med såklart, tar all hjälp jag kan få 🙁

– Fick ett bra svar från en tjej vid namn Linda i kommentarerna, så jag kopierar det. Håller med!

”Jag tänkte ta mig friheten att svara på detta. Alltså, såhär: idioter finns överallt. Folk som inte kan skillnad på ditt och mitt. De som försöker ändå, trots att de mycket väl vet att han som i detta läget är upptagen. (Vissa drar sig dessvärre till just upptagna för mer spänning or whatever.. Sjukt, jag vet.)
Du litar på din man, visst? Jag vet att oron kommer ligga och gnaga hela kvällen för dig och det kommer vara superjobbigt. Men han måste få gå på den där festen, gärna utan att du blir sur på honom. Han kan ju inte styra över att hon kommer finnas där. Var förstående och bit ihop. Försök lita på att han aldrig skulle svika dig. Och gör han det… Ja, då är han ändå ingenting att ha. Ellerhur? Det låter tufft, men lite så är det ju. Och blir det att han pratar mycket med henne eller vise versa så tycker jag att du i värsta fall har rätt att ta undan din man lite lätt åt sidan och säga lugnt att du inte riktigt tycker det är okej att de pratar så mycket. Du är ju hans fru, så det lär han acceptera om du säger det på ett bra sett. Kommunikation är À och O, går du istället runt och surar på honom lär han inte förstå vad det handlar om och då blir det bara fel. Hoppas det var till någon hjälp och lycka till nu! Håll huvudet högt 🙂 ”.

 

Om du ska svara på kärlekskommentarer så passar jag på att skriva en fråga! Jag är tillsammans med en superbra kille som jag från start kunnat se en lång framtid med, men sedan innan sommaren har det inte känts likadant. Jag trodde länge att det berodde på stress och att jag inte hade tid att träffas lika mycket, men har också insett att det faktiskt inte är lika bra längre och det kanske helt enkelt beror på det. Vi har varit tillsammans i över 1,5 år och han har fortfarande inte sagt att han älskar mig. Och det här är något jag konstant stör mig på eftersom han har pratat om att vi i framtiden ska flytta ihop och skaffa barn tillsammans. Visst man kan prata om framtiden utan att säga de tre magiska orden men någonstans så känns det här fel. Det ska tilläggas att jag sagt att jag älskar honom och inte förväntade mig ett svar då, men när han inte har sagt det tillbaka på över ett halvår så undrar jag egentligen om han verkligen vill vara med mig eller om det är dags att gå vidare. Jag tycker ju om honom, men jag stör mig så mycket på det här och har därför börjat trycka honom ifrån mig och vill vara mer med mina vänner och själv än att träffa honom. Han är lite av en enstöring som absolut inte tar tag i någonting så det här får mig också att börja tvivla då jag inte vill vara en person som ska gå och tjata hela livet på någon för att den ska dammsuga och hjälpa till hemma. Hur går man egentligen till väga för att klura ut vad som är bäst? Om förhållandet inte varit så bra under en tredjedel av tiden man varit tillsammans? Om personen man trodde var the one inte säger att den älskar en? Hur vet man om man är i en svacka eller om det helt enkelt inte är rätt? Hur kämpar man och när är det dags att ge upp? Är lite rädd att ge upp det och sen inse att stressen var det som skapade problem, men samtidigt så är inte riktigt magkänslan rätt längre… Många frågor och såklart svårt för dig att sätta dig in i det, men jag skulle gärna ta emot lite tips och guidning!

– Det jag tänker spontant är att ni kanske inte kommunicerar likadant. Nu hatar jag visserligen när man delar upp beteende i manligt och kvinnligt, men det här kan vara ett typiskt sådant problem. Nu spekulerar jag bara, men han kanske tror att han inte behöver säga det? Eller han har inte reflekterat över att det är något han ska/borde säga helt enkelt. Han kanske tror att genom att han pratar om framtiden och visar på andra sätt att han älskar dig så är det självklart och inte något han behöver säga. Jag förstår verkligen dina känslor och din frustration, men skulle råda dig till att prata med honom. Säg rakt ut vad du förväntar dig och vill ha, han verkar ju inte ha någon aning och då ger du inte heller honom en chans att vara den personen. Ni måste börja kommunicera! Att du tar avstånd hjälper varken dina känslor eller er relation. Sen verkar du vara osäker av andra anledningar också, och det är inte säkert att ni är rätt för varandra och det måste du ta reda på. Men först tycker jag att ni måste börja prata med varandra. Berätta och förklara tydligt om hur du till exempel känner att du måste tjata på honom om grejer och om hur ni kan förändra det mönstret. Berätta att du känner dig sårad över att han inte sagt att han älskar dig. PRATA! Lycka till! <3

 

Hej jag måste bara få ställa en fråga till dig, eller någon som skulle vilja hjälpa till.
Jag är 19 år och jag och min dåvarande pojkvän gjorde slut för ett halv år sedan efter 2 år tillsammans, jag trodde påriktigt att han var mannen i mitt liv och när det tog slut mådde jag så dåligt. Problemet var och är att jag så gärna skulle vilja träffa vänner och prata ut men det hände aldrig eftersom att alla mina “vänner” var hans vänner och de som var “mina” vänner har jag dålig kontakt med. I ett halvår har jag alltså mer eller mindre suttit hemma och deppat, det är SÅ svårt att slippa ut och träffa folk när man är ensam från början! Är det någon som känner/känt samma sak? Vad ska man göra? Känns som jag är världens ensammaste loser seriöst..

– Men alltså NEJ! Så ska det inte vara 🙁 <3 Om det är någon annan som är i samma sits, eller söker en vän så kommentera så kanske ni kan hitta på något? Eller bli nätkompisar? Jag kanske kan köra ett vänner-inlägg igen förresten? 🙂

 

0

Söndagspromenad

FullSizeRender

FullSizeRender (2)

FullSizeRender (3)

IMG_7174

IMG_7175

 

Jag har varit ute på en söndagspromenad i detta kalla väder. Hade på mig joggingskor och tights och har typ ingen känsel i benen nu. Inte så genomtänkt kanske, men aja. Gick och tittade lite på lägenheter och funderade på var jag vill bo. Det är ju svårt när man vill bo i en ny stad och inte ”kan” alla områden. Försöker gå runt och skapa mig en känsla.

Annars har jag en mysig söndag. Har ätit frukost jättelänge, legat i soffan halva dagen, tittat på dåliga tv-program och pussats med en söt kille.

 

0

Arkiv