När det är för sent

Eftersom jag är upptagen med att hänga i Norge tänkte jag att ni kan få läsa förra månadens krönika i Veckorevyn så länge. Den handlar om en relation jag hade för längesedan (alltså inte om Johannes). Tack för alla fina ord om den förresten, ni som kommit fram till mig på stan och så. Blir lika förvånad och glad varje gång.

Hoppas ni gillar!

 

DSC09861

DSC09866

DSC09868

DSC09870

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (65)

  • Lisa

    |

    Vilken otroligt välskriven men samtidigt så ledsam krönika. Det är hemskt att du har gått igenom det här men jag är så glad att du kom ur det för nu är du starkare än någonsin! <3

    Reply

  • Klara

    |

    Fick gåshud, så himlans bra krönika!

    Reply

  • Frida

    |

    Shit vad bra skrivet, sitter med rysningar på kroppen. Jag har inte bara rysningar för att du är en bra skribent utan också för att jag själv kan relatera till historien. Jag har nämligen också erfarenhet av en våldsam relation. Tillsammans är vi starka, kram ❤

    Reply

  • johanna

    |

    Så himla fint skrivet ❤
    Kände igen mig jätte mycket
    Tack för att du delade med dig ❤

    Reply

  • Emmie

    |

    Jag fick gåshud när jag läste den.
    Shit vad jag känner igen mig och är glad att jag kommit ifrån det.
    Tack för att du påminde mig om hur bra jag har det nu ❤️

    Reply

  • Danielle

    |

    Utan tvekan den bästa krönikan du skrivit och någon utav de bästa jag läst.

    Reply

  • Sandra

    |

    Fantastiskt bra skrivet. Precis vad en behöver läsa ibland. Tack!

    Reply

  • Emma

    |

    Fick också gåshud när jag läste, du är så himla duktig på att skriva! <3

    Reply

  • Emelie

    |

    På tal om gamla relationer; tänk att jag minns när du var tillsammans med Jimmy. Och att jag blev chockad när det tog slut. Vad fort tiden går, tänk att jag sitter och minns saker ur någons liv, en person jag aldrig träffat :p

    Reply

  • Sara

    |

    Har själv haft en sådan relation och jag vet exakt vad du pratar om (skriver om). Det är alltid en själv som ska be om ursäkt, alltid en själv som gjort fel, och alltid en själv som skulden hamnar hos. Trots att det inte alls var du eller jag som gjorde fel ifrån början så vinklas det alltid till det i slutändan och tillslut så tror man faktiskt själv att det faktiskt var jag eller du som gjorde fel. Men det var inte vi, det var inte det!

    Tack för att du delar med dig, och jag vet hur det känns. Du är stark! Så stark som fortsatte gå, fortsätt vidare utan att känna skuld <3

    Reply

  • Sofia

    |

    Vilken fantastisk krönika, den kändes i hela kroppen. Otroligt bra skriven ♡

    Reply

  • Sara

    |

    Åh vad fint skrivet! Du har verkligen en talang 🙂

    Reply

  • Emma

    |

    Blev både ledsen och glad av att läsa det här.
    Fina fina du. Kram

    Reply

  • Linn

    |

    Definitivt en av dina bästa krönikor, läste den flera gånger när jag fick hem tidningen. ”Det är bättre att vara ensam i sin ensamhet än att vara ensam i en tvåsamhet.” Så klokt skrivet. <3

    Reply

  • Trillingnöten

    |

    Vilken stark krönika! Känner så väl igen mig. Fem år av mitt liv närmare bestämt. ”Älska mig!” Hur kan någon annan känna kärlek och respekt för en om man själv inte känner det för sig själv? Vad skönt att du respekterade dig själv och gick! Bra!

    Reply

  • Kat

    |

    Som det flesta sagt, otroligt välskriven krönika! All kudos till dig som skribent. 😀 <3

    Reply

  • Jonna

    |

    Så himla fint skrivet! Jag fick rysningar, väldigt stark och känslosam text❤️

    Reply

  • Sophie

    |

    Bästa du skrivit! Jag fick gåshud. Jag har aldrig kommenterat men tycker du är värd en kommentar för denna krönika.

    Reply

  • Linda

    |

    Måste bara säga, himla bra diss! Någonting som måste pratas om oftare. Solhetsen är verkligen inte okej, det är viktigare att ta hand om sin hud än att jaga solbränna. Man blir ofta bränd ändå, även om man inte försöker.
    Fin krönika också, känner igen mig.

    Reply

  • Jenny

    |

    Jag har läst krönikan om och om igen med tårfyllda ögon. Blir så lättad när någon tar sig modet att lämna sådana förhållande..

    Mitt förra förhållande var liknande. Fick höra allt som inte var vackert, slag och kränkning. I sex år levde jag i ett förhållande fullt av otrohet, bråk och svartsjuka. Och jag mår fortfarande dåligt över allt han utsatte mig för. varje gång de bittra tankarna tar över så försöker jag påminna mig själv om erfarenheterna han gav mig.
    Nu kan ingen köra med mig mer!

    Reply

  • Emmi

    |

    Fy fan.. detta är ju mitt liv.

    Reply

    • Kattis

      |

      Du är värd så mycket bättre <3

      Reply

  • Robert

    |

    Instämmer med vad de andra har skrivit. 🙂

    Reply

  • Ellen

    |

    Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter Egoina. Det är alldeles för många kvinnor som lever i destruktiva relationer och som inte vågar lämna. Många våldsrelationer börjar även på sättet du beskriver, med successivt ökad kontroll över livsutrymmet som kommer så smygande att när sedan första slaget kommer så känns det som något normalt. Jag tror att du ger många tjejer styrkan och modet att bryta upp från en sådan relation. Så tack återigen!

    Reply

  • Caroline

    |

    ”Bättre att vara ensam i sin ensamhet än ensam i en tvåsamhet” så många gånger jag sagt de orden sen mitt senaste förhållande tog slut. Känner igen mig så stark i varje ord du skrivit i denna krönika! Aldrig igen ska jag tillåta någon annan att behandla mig så. Tack för att du satt ord på det alldeles för många känner!

    Reply

  • Cecilia

    |

    Åå vad fint skrivet!

    Reply

  • Hanna

    |

    Känner igen mig…. inte direkt på den nivån men i något som var påväg åt det hållet. Skönt att vi har lyckats ta oss därifrån! För det är inte alltid lätt.

    Reply

  • Leila

    |

    <3 <3 <3

    Reply

  • Hejhopp

    |

    Din bästa krönika någonsin!! Åååh fick rysningar. Himla bra!

    Reply

  • Ida

    |

    Jag sitter & storgråter för din text är så träffande på en del sätt…jag är sedan tre år tillsammans med en alkoholist, jag är 27 år & så rädd att bli själv men som du skriver, bättre att vara ensam i sin ensamhet än att vara ensam i tvåsamhet…fast jag klarar inte att bryta mig ur det här själv för jag älskar verkligen den här killen & jag bryr mig så mycket om honom… Hans mamma uttryckte senast imorse att det kan vara mitt fel att han återigen väljer flaskan, ljuger o skiter i mig. Varenda gång får jag höra av min kille & hans mamma(när han snott mitt kort för att köpa alkohol) att det är mitt fel för jag gömde ju inte plånboken ordentligt…nu skriver jag en uppsats känner jag men jag behövde verkligen läsa din krönika just ikväll & jag önskar att jag var lika stark som du som klarade bryta dig loss! Kram! ❤

    Reply

    • J.

      |

      Lovar dig att du är hundra gånger starkare än du tror! Jag har inte levt med en alkoholmissbrukade pojkvän men en väldigt närstående familjemedlem, och när man mår så dåligt av situationen man sitter i förlorar man all uppfattning om ens eget värde och styrka.

      Kram!

      Reply

    • Lina

      |

      Jag hejjar på dig! Du kan få så mycket bättre! Det är du värd !!

      Reply

    • Lina

      |

      Du är stark, och det är verkligen inte ditt fel! <3 Din pojkvän har en sjukdom, ett starkt beroende och det är inte ditt fel. Han behöver hjälp, och om han inte inser det själv är det väldigt svårt. Jag förstår att det är extremt jobbigt för dig, men du förtjänar någon som inte ljuger och stjäl av dig, och hans mamma låter inte direkt trevlig hon heller. Du ska inte känna dig tvingad att stanna kvar i en relation där du mår så dåligt, jag hoppas verkligen att du mår bättre snart <3

      Kram Lina

      Reply

    • Michaela

      |

      du förtjänar bättre, glöm aldrig de och tappa inte bort dig själv <3

      Reply

    • a.

      |

      Du kan vara lika stark! Blev så ledsen när jag läste din kommentar.. hoppas du kommer ur detta snart och att din pojkvän får hjälp. Har du någon du litar på så ta hjälp av denne snarast! Lycka till och stor kram!

      Reply

    • l

      |

      Jag är en av dom som fick nog och gick, fast jag var övertygad om att jag skulle vara ensam hela livet och att jag var för gammal för att hitta någon. Jag gick och det var jobbigt ett tag, men inte alls lika jobbigt som förhållandet hade varit. Ungefär ett halvår senare ramlade en kille in i mitt liv och jag hade aldrig kunnat drömma om att ett förhållande kunde vara så…bra. Det är liksom bara drömmigt och awesome hela tiden! Ingen som ljuger, ingen som stjäl. Allt är inte mitt fel hela tiden och vi sköter hushållet tillsammans. Han är bara så fin och bäst och tycker likadant om mig 🙂

      Vill du gå, så gå. Du kan! Inget han gör är ditt fel och han är inte ditt ansvar! Du klarar detta
      Kram

      Reply

  • Tess

    |

    Sitter här med gåshud,helt fantastiskt skrivet!
    Kram ♡

    Reply

  • E

    |

    Grät när jag läste detta! Fyfan för känslan när man försöker och försöker att göra rätt men ingenting duger. Så skönt att vara fri!

    Reply

  • H.

    |

    Det är skrämmande att se hur många som känner igen sig i din krönika, det visar hur fruktansvärt lång väg vi har att gå.

    Detta är helt klart din bästa krönika. Man vet att någon är bra på att skriva när det verkligen väcker känslor hos en. Fina du, tack för att du skriver. Din blogg är min favorit. <3

    Reply

  • Challe

    |

    Känner igen mig… Är i liknande sits nu… Vacklar fram och tillbaka över hur jag vill ha det. Vill ju inte va ensam även fast det låter så dumt när man säger det, och så tänker man på allt det som är/varit bra. Men det är klart.. det där som du skriver om ensamhet är så sant <3

    Reply

  • Maria

    |

    Så oerhört fint skrivet!

    Reply

  • Singelpodden

    |

    Du beskriver verkligen så det känns i hela kroppen. Hoppas verkligen att du är stolt över att du tog dig ur detta:)

    Reply

  • Svorskan

    |

    God morgon, jenta mi!

    Ung som gammal kan nog känna igen sig i det du skriver. Tror det gör lite extra ont att läsa när det är ens dotter som har upplevt detta, men samtidigt är det en del av livets gång. Vi lär oss. Du lär dig. Och jag är så otroligt stolt över dig och din förmåga att landa på bägge fötter.

    Sen att du har en förmåga att skriva dig in i våra hjärtan är inte fy skam heller, när man har en blogg med så många läsare. 😉

    Saknar dig! Puss!

    Reply

  • Lina

    |

    vilken välskriven krönika. Bra att du kom ur det, var stolt över dig själv!

    Reply

  • Mia

    |

    Så jäkla bra skrivet!

    Reply

  • Amanda

    |

    Jag känner verkligen igen mig själv i din text.. Hade en tonårsförälskelse som var precis likadan. Trodde aldrig att jag skulle komma över det eller någonsin hitta någon ny (haha?) men idag lever jag med världens bästa sambo och två busiga katter. Att lämna den destruktiva tonårskillen var ett av det bästa valen i mitt liv. Kram

    Reply

  • Johanna

    |

    Åh vilken bra text! Tycker det var en av dina bästa krönikor!!

    Reply

  • Mari

    |

    Detta är definitvt en av de bästa krönikorna du ha skrivit.
    Det är bättre att vara ensam i sin ensamhet, än ensam i en tvåsamhet.

    Reply

  • Pauline

    |

    Kan relatera, så SÅ mycket. Tack för att du satte ord på det!

    Reply

  • Jaana

    |

    <3

    Reply

  • Michelle

    |

    Absolut din bästa krönika tycker jag! Det är inte bara ämnet i sig som är lätt att relatera till, utan också ditt sätt att skriva på. Gripande på något sätt. Du är grym!

    Reply

  • Rebecca

    |

    Åh alltså, vilken vacker text.

    Reply

  • Dane

    |

    Det är flera andra som skrivit det här redan, men när jag slutat läsa kände jag bara att denhär texten kunde jag ha skrivit själv efter att jag gjorde slut med mitt ex. Kände igen allt 🙁 Kram! <3

    Reply

  • Jessica

    |

    Du skriver så himla bra, så målande. Tack för att du skriver.

    Reply

  • Carro

    |

    Åh! Fantastiskt bra! Du sätter ord på allt har varit med om i min tidigare relation. Idag är jag så glad och tacksam över att jag har en kille som jag känner mig trygg med.. det är okej att bråka ibland förstås, men han säger aldrig elaka och kränkande saker och jag är aldrig rädd för att han ska bli arg. Det var jag alltid i min tidigare relation och tassade på tå för att förhindra nya utbrott.. och det gick ju såklart aldrig. För grejen är att det var inte mitt fel. Så fantastiskt när man inser det. Du är värd SÅ mycket bättre och kommer att få bättre också nu när du insett det. Jag lovar!

    Reply

  • Vilma

    |

    Ibland blir jag så fascinerad. Jag hade en snarlik relation med en kille som tog slut för två år sedan. Trots en ny relation så jobbar jag fortfarande med att komma över de stunder som hemsöker mig ibland, de stunder där jag i efterhand kan tänka ”hur i helvete lät jag det hända?”. Nu var det ett tag sedan jag hade en sådan här dipp, men ikväll kom det helt plötsligt. Jag börjar vrida och vända på den tid vi hade tillsammans, hjärtat börjar knyta sig. Känner att fan, jag måste starta datorn, jag måste återuppleva det för att kunna inse att det var dåligt och släppa det. Jag har inte varit in på din blogg på ca 2 månader pga utomlandsresa, men ikväll går jag in och kikar. Vad hittar jag? Jo, tamefan, precis det jag behöver. Precis såhär var det. Precis såhär är det inte i min nuvarande relation. Precis såhär ska det heller inte vara. Tack. Tack Egoina för att du är sådär jävla bra och tack ödet, intuitionen för att du leder mig till det jag behöver. Tack.

    Reply

  • Olivia

    |

    ❤️❤️❤️

    Reply

  • malin

    |

    Wow superbra krönika! Tror tyvärr många (även jag) känner igen sig i det där… Så himla lätt att dra på sig hela skulden själv! Usch. Heja dig att du tog dig ur det där! Du är bäst <3

    Reply

  • ab

    |

    Fint skrivet

    Reply

  • Malin

    |

    Du är så stark och du är så jäkla häftig Egoina! Så ledsen att du behövt gå igenom detta men så glad att du tog dig ur det. Du är en fantastisk människa och ingen ska behöva ha det såhär! Så fint av dig att dela med dig också, massa kramar <3

    Reply

  • amanda

    |

    Du är grym!

    Reply

  • AO

    |

    Känner tyvärr som för många andra igen mig i det där, 3år har gått och även om jag är lyckligare än någonsin så gör det fortfarande lite ont ibland. Men det var inte därför jag började skriva en kommentar haha utan jag blev väldigt förvirrad av din ”hiss” förstod inte hur strumpbyxan ser ut kan du som lägg upp en bild på dom eller en länk till sådana eller något? Ha det bäst!

    Reply

  • Linn

    |

    Wow. Detta behövde jag läsa. Tack!

    Reply

Lämna en kommentar

Rekommenderade inlägg

Arkiv