Svar på några av era senaste kommentarer

En fråga till dig som du kanske kan ha i ett svar på frågor inlägg!? :D Jag undrar hur du gör med din bokföring som egen företagare – använder du dig av ett bokföringsprogram och i så fall vilket? Rekommenderar du något? Tack!

– Ja, jag använder Visma. Jag kan inte rekommendera det. Inte för att jag inte är nöjd, men för att jag inte har provat något annat program och alltså inte har något att jämföra med. Jag vet alltså inte om det finns bättre eller sämre bokföringsprogram.

 

Elisabeth = Betty? Eller är det olika personer? Fattar inteee.. :(

– Ja precis. Förstår att ni blir förvirrade. Jag kallar henne Betty, men hon heter Elisabeth.

 

20130906-203343-550x412

 

Jag har en fråga som inte rör inlägget men som jag hoppas du vill svara på. Jag läste nån gång att du är väldigt blyg när det kommer till personer som du vill ska tycka bra om dig? Det jag undrar är lite om du tycker det är något problem och isåfall om du kan ge lite tips om det är något man kan göra åt saken för jag är nämligen likadan :P När jag ska träffa min pojkväns familj så får jag tunghäfta totalt och är livrädd för att säga något dumt eller göra bort mig. Det blir ett ganska stort problem för för det tar emot att träffa hans familj för jag vet att jag blir så tyst och besvärad. Jag vill ju kunna umgås med dem normalt och låta dem lära känna mig. Nu kanske du inte känner riktigt likadant men du brukar kunna ge bra tips så vad hade du gjort i mitt läge? Kram

– Åh, känner igen mig. Jo, det är ett problem. Jag känner precis som du att jag vill kunna ”vara mig själv” och vill att de ska lära känna mig. Men det blir så svårt när man sätter upp den där spärren i sitt huvud. Jag är medveten om att jag kan vara tillbakadragen till att börja med när jag träffar nya människor och jag önskar att jag hade något supertips, men det har jag tyvärr inte. Det enda jag kan trösta mig själv med är att det går över, ibland tar det längre tid och man måste träffa de nya människorna massvis med gånger, men till slut släpper det. När jag och Johannes började träffas bjöd han med mig på en spelkväll hemma hos hans kusiner en kväll. Jag följde med, men det jag inte var beredd på var att det skulle vara typ femton personer där. När vi kom dit så gick han iväg med en av sina kusiner för att titta på något och kvar var jag med ett gäng nya människor jag aldrig träffat. Johannes menade såklart inte att vara dum och han vet att jag är socialt kompetent egentligen, men jag hade aldrig berättat hur jag kände inför sådana situationer. Jag var nära på att få en panikångestattack och visste inte vad jag skulle ta mig till. Det gick bra och hans familj är hur gullig som helst, det är inte det. Det sitter hos mig. Efteråt berättade jag hur jag ”funkar” och sedan dess tänker han lite mer på hur jag mår i sådana situationer. Jag inser ju att det här är något jag måste jobba på och det är så konstigt att jag absolut inte har några problem alls med att vara i en grupp med främlingar, prata med människor jag inte känner på eller sociala sammanhang när jag jobbar. Det är just när jag verkligen vill passa in, eller att någon ska tycka om mig, då blir jag livrädd för att göra eller säga något fel vilket leder till att jag låser hela mig och inte får fram något alls. Men som sagt, det går ju över. Så jag brukar bara acceptera att jag är ”blyg” och försöka kompensera det med att le mycket (folk kan tyvärr tolka en fel och tro att man är sur när man är tillbakadragen) och låta mig själv komma ur mitt skal när det känns bra. Hoppas det känns bättre för dig snart! Det är i alla fall skönt att höra att jag inte är ensam 🙂

 

hej eggis
jag har en fråga som jag undrat över länge, hur mycket tjänar du på din blogg i månan? kram

– Det är så olika. Den här månaden har jag endast tjänat 2000 kronor (panik!!!) och andra månader kan det vara 30.000. Men jag tjänar i genomsnitt mindre än vad en vanlig person som jobbar tjänar. Jag kan ju tyvärr inte jobba hundra procent eftersom jag går i skolan heltid. Hade jag haft möjlighet till att lägga ner mer tid hade jag nog kunnat tjäna mer också. Sen har jag mina krönikor i Veckorevyn som drar in några tusenlappar i månaden (innan skatt).

 

Va? På vilket sätt är ross manipulativ och egoistisk? :p

– Det finns små exempel i massor av avsnitt, men jag kan dra tre stora grejer. 1) När han ligger med en annan (ni vet när Ross och Rachel var ”on a break”) och bestämmer sig för att inte berätta det för Rachel och letar upp varenda person som skulle kunna säga något för att sopa igen sina spår = sjukt egoistiskt. 2) Hela den här grejen med att Ross och Rachel fortfarande är gifta utan att Ross säger något = egoistiskt och manipulativt. 3) Inte minst hur han behandlar Mona! Alltså jag tycker ju om Ross, men skulle definitivt inte välja honom som pojkvän.

 

7cf

 

Fina egoina… Jag trodde aldrig jag skulle vara den som skriver en sådan här kommentar men jag behöver hjälp. Har pratat med mina vänner men dom get mig så oempatiska råd. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 4 år, vi blev tillsammans när vi var 17 år. Under dessa 4 år har mycket förändrats i hans liv. Hans pappa har gått bort, mamman sitter i rullstol och han får inget jobb. Han mår inte bra psykiskt och har inte många vänner kvar. Gång på gång säger han att jag är allt han har och att jag är den enda som får honom att må bra. Men mina känslor är nästan borta. Jag vill göra slut men samtidigt har jag inte hjärta att göra det när hans liv ser ut som det gör just nu. Jag älskar honom och vill inte såra honom. Är bara inte kär längre. Jag pluggar utomlands så vi har ett distansförjållande sedan september vilket gör det svårare.

Jag orkar inte ha det såhär längre. Jag känner mig så låst och jag är mest kvar i förhållandet för hans skull. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Han mår så fruktansvärt dåligt psykiskt och jag vill inte förvärra det… Hur hade du gjort i en liknande situation?

Kram,
N

– Usch. Jag förstår verkligen att det är jobbigt. Men om jag ska vara helt ärlig så tycker jag inte att man ska vara med någon för att ”vara snäll”. Du skriver ju att du egentligen vill göra slut, men inte gör det på grund av hur han har det och samtidigt som jag förstår dig tycker jag att det är fel anledning att vara med någon. Jag tycker inte att du ska ”lämna honom”, han behöver dig. Men kanske mer som en vän än som en flickvän? Förklara för honom precis hur det är och att du fortfarande vill finnas för honom. Det kommer att göra ont, men det är det snällaste du kan göra i längden. <3

 

Hej!
Uppskattar verkligen jättemycket att du skriver om hormonfria preventivmedel. Utan din blogg hade jag inte haft någon aning om att p-datorer ens fanns. Jag mår själv inte så bra av mina p-piller har jag insett och funderar på att sluta med dem… Jag undrar lite hur lång tid det tar efter att man slutar med sina p-piller innan man börjar må bra psykiskt igen. Jag förstår att det såklart är individuellt, men hur lång tid tog det för dig ungefär innan du tog dig upp ur din depression?
Kram

– Det var så länge sedan så jag minns tyvärr inte. Då när jag var riktigt deprimerad av pillerna var nämligen när jag var 17-18 och det är ett tag sedan nu. Men man brukar säga att det tar cirka tre månader för hormonerna att gå ur systemet och det kan jag nog hålla med om senaste gången jag slutade. Jag slutade ”gråta för ingenting” och mådde bättre psykskt efter någon månad.

 

Hej, jag har kommit på en sak som du bara måste svara på! :) Du har ju sagt att du aldrig kollat på sista avsnittet av Vänner och aldrig vill göra det för att det då skulle vara slut “på riktigt” :P
Men för nån vecka sen så skrev du att du önskar att Joey och Phoebe skulle gift sig i slutet eftersom att nu var det bara Joey som inte fick något riktigt avslut.
Min fråga är då; Hur kan du veta att Joey inte får något avslut om du inte har sett sista avsnittet? Och hur vet du att Ross och Rachel får ett avslut? Haha sorry för mobbad fråga men jag måste få svar!!

/Crazy Friends Fan

– Haha älskar att jag alltid får en massa frågor om Vänner 😉 Jag har sett massor av delar av sista avsnittet, så man kan säga att jag har sett hela. Jag vet vad som händer. Men jag har liksom inte sett hela i ett svep. Det skulle bli för sorgligt.

 

Jag läser alltid din blogg, tycker det är den mest jordnära bloggen och du verkar vara “vanlig”, som man kan jämföra sig med. Jag menar det absolut på ett bra sätt, hoppas inte du tar illa upp av att jag kallar dig vanlig :P du förstår nog hur jag tänker. Nu till min fråga.
Du verkar vara väldigt glad i mat och fika, men det verkar inte som att du tränar så mycket men ändå är du så fräsch och fin alltid. Jag älskar själv mat men går Upp i vikt bara av att titta på mat/godis. Jag vet att jag inte är tjock men samtidigt är jag inte vältränad eller speciellt smal. allt fett lägger sig runt magen och i mina tankar börjar jag nu bli besatt av att jag måste bli smal till sommaren. Jag äcklas av mig själv när jag äter något för det känns som att allt åker direkt till midjan och bygger på bilringen. Jag hittar ingen balans! Jag vill bara spy när jag tittar på mig i spegeln, för att inte tala om när jag ska hitta kläder att ta på mig. Jag får inte på mig hälften av kläderna i min garderob längre. Jag mår otroligt dåligt av detta och blir stressad ju mer sommaren och bikinisäsongen närmar sig. Snälla hjälp mig! Hur tänker du kring detta?

– Nejdå, blir snarare smickrad av att bli kallad vanlig 🙂 Jag kan förstå att det ser ut som att det enda jag gör är att äta massa onyttig mat och att fika, det är inte riktigt sant. Jag äter ”nyttig” mat också, men det är roligare att ta bild på och blogga om till exempel nutellasemlor än en tråkig sallad, därför ser det ut så. Men jo, du har rätt i att jag inte alls är strikt med vad jag äter och att jag inte tränar speciellt mycket. Fräsch och fin ligger i betraktarens öga, men jag är inte speciellt smal eller vältränad. Du frågar hur jag tänker och jag ska försöka förklara. För det är inte så att ångesten och hetsen inte når mig. Jag mår också dåligt över den kommande bikinisäsongen och jag har också dagar då jag känner att jag inte vill ha på mig ett enda plagg i hela garderoben. Men jag är så trött på att ha ångest och för flera år sedan bestämde jag mig för att jag inte tänker ha det. Jag orkar inte. Självklart funkar det inte riktigt så och den kommer ikapp mig ibland ändå, men jag vägrar låta den styra min vardag. Därför funderar jag inte på vad jag äter och inte äter och jag går inte runt och straffar mig själv i tankarna för det ena eller det andra. Jag äter för att jag är hungrig/sugen/eller för att ge min kropp bränsle och det är så jag tänker kring mat. Varje gång de dumma tankarna om hur jag ser ut kommer så försöker jag tänka på vad min kropp kan istället för vad den är. Jag försöker tänka på att det viktigaste är att må bra, och att må bra innefattar inte bara att äta broccoli och att springa intervaller: utan om psykisk hälsa också. OBS! Jag är verkligen inte perfekt och det låter som att det här är enkelt för mig, så är det inte. Jag hoppas du hittar ett sätt att vända alla negativa tankar och få bort dina hjärnspöken. <3

 

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (27)

  • nathalie

    |

    Du borde ha en frågestund med BARA vänner 😉

    Reply

  • Karre

    |

    Alltså svit va lika ni är!!! =)

    Och det där med Ross håller jag med om till 100% men samtidigt tycker jag man inte ska läsa av all kultur med samtidens filter. Det var andra tider då. =)

    Reply

  • johanna

    |

    Hej!
    På frågan om hormonerna och hur lång tid det tar att ”bli vanlig” igen är ju väldigt individuellt. Men för mig som i början av December bytte från p-piller till hormonspiral (som är en enorm skillnad på hur mycket hormoner kroppen får i sig), tog det bara några veckor. Vid jul ungefär slutade jag få den där känslan av att ingenting stämde och jag gråter fortfarande till filmer extremt mycket men det är nog bara jag. Men för andra saker, småsaker, gråter jag inte längre. Jag känner mig helt enkelt lättare, gladare och mer positive än någonsin.

    Nu har det ju gått nästan 3 månader och jag är helt enkelt lycklig. Min pojkvän sa för någon månad sen att hela jag lyser på ett annat sätt.

    Att sluta med p-piller var nog det bästa beslut jag tagit! Men då jag lider av en FRUKTANSVÄRD mensvärk (även med p-piller som jag ätit i 11 år) kände jag att jag behövde något som uteslöt mensen. Hormonspiral, jag bara älskar det! (Hormonerna man får i sig är som ett mini-piller i veckan, alltså extremt lite och det utsöndras endast i livmodern). Hoppas att det blir bra för dig!

    Reply

  • Hanna

    |

    Älskar dessa inlägg!!

    Reply

  • Rebecka

    |

    Ska på intervju på burger king på fredag, minns du hur din var? Förstår om inte haha. Kramkram <3

    Reply

    • Egoina

      |

      Oj, minns tyvärr inte. Det var 100 år sedan 🙂

      Reply

  • Sandra

    |

    Jag var den som ställde första frågan. Tack för svar! Jag hade funderat på Visma men bra att du varnade då kanske jag ska fundera på något annat!

    Reply

    • Egoina

      |

      Menade inte att ”varna”. Visma fungerar jättebra, det är inte det. Har bara inte provat något annat 🙂

      Reply

      • lina

        |

        tjoho! jobbar med bokföring och kan säga att Visma är det absolut enklaste/smidigaste, framförallt om man inte är särskilt van. brukar alltid rekommendera visma till de som ska börja! finns ju andra, ex. economics & fortnox, men de kan vara ganska komplicerade (beroende på hur mycket man kan om bokföring dårå).

        Reply

  • M

    |

    Jag verkar vara den enda som blev mer gråtig när jag slutade med ppiller. Mitt humör var jämnare (och tråkigare) när jag åt dem, topparna och dalarna var liksom kapade. Nu kan jag vara både superglad och superledsen, förut var det bara ett mellanting.
    Den stora vinsten för mig var att få tillbaka sexlusten. Gråter gärna en skvätt om dagen om det är enda priset jag behöver betala.

    Reply

    • Egoina

      |

      Så var det för mig med vissa p-piller också (har fan provat alla, haha), kände absolut ingenting. Helt likgiltig till allt 🙁

      Reply

  • M

    |

    Känner mig ensam om att inte gilla Vänner haha

    Reply

  • Lisa

    |

    Du som är orolig över din kropp: Jag vet till hundra procent att du är vacker precis som du är. Trots att det känns motigt och ibland även väldigt svårt – försök att uppmuntra dig själv. Säg hur fin du är både med kläder och naken och acceptera dina brister. Sträva inte efter att vara perfekt för det finns det ingen som är och någonsin kommer att bli. Jag har inte speciellt smala ben utan de är kraftiga och jag har celluliter både på låren och på rumpan men jag bryr mig inte. Huvudsaken är att jag är frisk och inte lider av någon dödlig sjukdom.

    Älska den du är för jag lovar att andra kommer göra det. Släpp spänningarna och njut av livet för då kommer du må så mycket bättre – jag lovar. 🙂

    Reply

  • Izabella

    |

    Haha alltså åh själv ÄLSKAR jag Ross, jag tycker han är så rolig med sina små utbrott! Dock håller jag med om att de tre exemplena du tog upp inte visar den bästa sidan av honom! Fast personligen tycker jag Phoebe är den mest manipulativa och egoistiska i gruppen, hon använder alltid sin barndom för att få som hon vill, lite äckligt tycker jag! efter att ha sträckkollat på alla tio säsonger så skulle jag faktiskt kunna tänka mig att plocka bort henne! 😮

    Reply

  • Daniela

    |

    Åh, känner såååå igen mig i det här med att vara blyg inför personer som betyder något! Tog säkert 2 år innan jag kunde vara mig själv och inte en liten tyst mus när vi umgicks med min pojkväns familj. Dom är helt underbara och finns ingen anledning att vara rädd eller blyg inför dem, men när det betyder så mycket för mig att de ska gilla mig så låser jag mig liksom. Nu har jag dock kommit över det och låter dem komma mig in på livet. Svårt att förklara och svårt för folk att förstå då jag inte alls är blyg annars, men skönt att veta att jag inte är ensam!

    Reply

  • Frida

    |

    Håller med om vår vän Ross 😉 Blir nästan irriterad på honom när han och Emily ska gifta sig och han ba ”jag fattar inte att du inte kommer på mitt bröllop” till Rachel. Det är ju inte så himla konstigt?!

    Reply

  • Tjena Nina

    |

    Ja! Ross alltså. Vad är hans problem? Kommer ihåg något avsnitt när han och Rachel bråkade på cafét (kommer dock inte ihåg vad de bråkade om) och jag blev så förbannad för han betedde sig exakt som mitt ex som höll på med psykisk misshandel. Usch usch! 🙁

    Reply

  • Viktorian

    |

    Håller helt med om det med Ross. Douche asså! Den jag gillar minst av alla sex.

    Reply

  • T

    |

    Vad skönt att veta att jag inte är ensamen!
    Jag är precis lika dan som ni skriver!
    Gråter, blir tyst och blyg, får nästan panikångestattacker etc… Och detta mest med tex pojkvännens familj/vänner/släkt i början.
    Är egentligen en tokig pratsam person, men just så där så låser det sig för mig och jag kan inte styra kroppen/känslorna

    Reply

  • Malin

    |

    Alltså ååååh, jag är precis som dig (fråga tre). Tillbakadragen när jag möter nya människor för jag vill att de ska tycka om mig men är rädd att säga något dumt så då sitter jag mest tyst och liksom försöker analysera hur personerna är så jag vet vad jag kan säga för att de inte ska tycka jag är konstig.
    Och hur många gånger har man inte hört att man verkar sur pga detta haha… Bara för att man inte har ett leende på läpparna hela tiden och låter munnen gå i ett!

    Reply

  • Ida

    |

    Alltså enda sen du skrev att du ville helst gifta dig med Chandler har jag tänkt på det där. Jag håller med om Ross. Men jag håller inte med om Chandler. Tycker han är en ganska ytlig och dömande person? Jag menar han dissade Monica totalt när hon var tjock, men sen när hon bantade ner sig så var hon tydligen helt okej? Det känns ju sjukt elakt?
    Jag hade nog helst velat gifta mig med Joey. Då hade vi kunnat sitta med god mat och vara lite smått tröga ihop! Det hade varit kärlek det!

    Reply

    • Frida

      |

      Han är ju faktiskt ganska elak Chandler i avsnittet med tillbakablicken till thanksgiving när han säger så om Monica, men sen när de går tillbaka till nutid i samma avsnitt så säger han ju förlåt och nånting om att han var omogen och inte en speciellt bra människa då 🙂 Och i ”the one that could have been” blir de ju tillsammans fast Monica inte har gått ner i vikt! 🙂

      Reply

  • CHARLOTTE

    |

    Känns skönt att du faktiskt svarar på frågan om hur mycket du tjänar på bloggen varje månad. Känns så himla tabu för de flesta andra som har stora bloggar och jag tycker det är synd. Har själv undrat och tycker det är härligt att man inte ”hymlar” med det! Tumme upp 😀

    Reply

  • Amelia

    |

    På tal om Vänner, måste bara fråga. Kan du inte ge din åsikt om när Ross var otrogen mot Rachel? Tycker du det var ”okej” av honom för att dem var ”on a break” och att Rachel överreagerar eller att Rachel har rätt som blir sur? 🙂

    Reply

  • Ellen

    |

    Skit i Visma, använd Fortnox? 🙂

    Reply

  • Lotta

    |

    Angående när hormonerna går ur kroppen, när jag slutade var den mentala övergången så jämn att jag inte märkte en tydlig skillnad. Kroppsligt märktes det däremot, jag började med p-piller när jag var 21 och hade då haft perfekt regelbunden mens i flera år, när jag slutade med pillren 2.5 år senare så fick jag blödningar med två veckors mellanrum i elva månader. När detta tog slut fick jag tillbaka min regelbundenhet direkt (har en lång cykel så detta märktes väldigt tydligt). Kul om jag hade slutat med pillren för att jag ville bli gravid, då hade jag hamnat vänta i nästan ett helt år att ens ha möjlighet att bli gravid bara för att hormonerna hade påverkat kroppen för mycket…

    Reply

  • ChriisGiirl

    |

    Oh kollade på sista avsnittet av vänner igår så sjukt sorgligt! Grät massa haha!

    Reply

Lämna en kommentar

Arkiv