Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Årets första krönika

Ett nytt nummer av Veckorevyn är i butik. Det betyder att jag kan lägga upp min krönika från förra numret. En liten text om töntig daglig ångest som kan vara nog så jobbig. Hoppas ni gillar!

 

DSC06240

Såhär ser min sida ut.

 

DSC06248

DSC06259

DSC06261

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (26)

  • Tjena Nina

    |

    Jag känner också lite så med gratulationerna på facebook. Finns ju massor med random personer som man knappt känner som addar en, och så säger facebook att ”Din f.d. klasskompis lillasysters förra kille fyller år idag” och så känner man sig lite tvingad att gratulera. Men är det någon så långt bort brukar jag inte gratulera, inte som att de går genom hela sin vänlista för att se vilka som inte grattat. 😛

    Svara

  • Sandra

    |

    Sjuuuuukt bra krönika som gjorde min dag mycket bättre, som började med att jag kände mig just ful, fel och obra – så tack för att du gjorde min dag bättre med denna text!

    Min favorit var sista meningen som är ganska tänkvärd och något att påminna sig själv om – Att vara huvudpersonen i sitt eget liv!

    Svara

  • DeMarkey

    |

    ha ha nu behöver jag inte köpa tidningen, du har redan lagt ut allt du skrev, åt mig. 🙂 knasboll

    Men du har så rätt i det du skriver, så rätt. du är bra du tjejen. Kram och trevlig dag.

    Svara

    • Egoina

      |

      Mja, jag lägger inte ut allt och dessutom är det gamla nummer som kommer upp. 🙂

      Svara

  • Linnéa

    |

    Jag tycker det är jättekul att få grattishälsningar på Facebook! Många gånger får jag grattis av folk jag inte pratat med på flera år, och då blir jag alltid lite varm inombords för de grattar mig ju för att de vill göra mig glad? Det hör nog ihop med att jag har någon sned inställning att folk egentligen inte tycker om mig eller att jag är obetydlig i folks liv, särskilt efter att jag inte träffat de på länge. Fy vad sorgligt detta låter! Jag har nog en hel del inställningar att förändra…

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha åh <3 Men klart man blir glad. Men känns lite överdrivet ibland 🙂

      Svara

  • viktoria

    |

    hur menar du att de framstår som transparenta?

    Svara

    • Egoina

      |

      Genomskinliga, alltså att de är öppna om vad som händer i företaget och vad de gör. Ärliga. Fast i detta sammanhang är det ju en bra strategi av dem som de vinner på, men ändå 🙂 Smart! Och spännande för mig som pluggar kommunikation!

      Svara

  • malin

    |

    Hej du äger och dina krönikor ÄGER så du vet!

    Svara

  • miranda

    |

    Jag som hatar att prata i telefon ryckte till av tanken på att fler skulle ringa till mig på min födelsedag, istället för att skriva på fb.. Mardröm!!

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha! Man kan ju skriva på fb ändå, men menar mest att de flesta som gör det inte är nära överhuvudtaget 🙂

      Svara

  • olivia

    |

    Håller så med om din dissar – har slutat med det helt nu!
    Allra värst är de som skriver till romaner till sina allra närmsta. Kan du inte skriva din kärleksförklaring till din flickvän privat på hennes födelsedag? MÅSTE verkligen hela världen veta det?

    Svara

  • Nina

    |

    Jag gillar grattishälsningarna på fb!! Jag har inte massa randoms som jag inte har en aning om vem det är (iallafall inte så många) utan dem flesta är gamla klasskamrater och bekanta, och oftast vill man gratta fast inte via telefon för sååååååååå nära är man inte men tycket ändå det är trevligt med ett grattis! T.ex så har jag en gammal klasskompis som nyligen fick sitt andra barn, och då känns ett fb-Grattis lagom eftersom vi inte är så jättenära sen vi slutade skolan men ändå så pass att det förtjänar ett grattis!!

    Svara

  • Alexandra

    |

    Jag tänker precis som du gällande Facebook. Häromåret ändrade jag min egen födelsedag för att jag ville se hur många grattis jag faktiskt skulle få ändå – utan att Facebook påminde folk. (Eftersom man insett att det är otroligt många som inte har en aning att man fyller). Förvånansvärt många hörde av sig på rätt dag och flera stycken hörde dessutom av sig några dagar tidigare via andra medier (telefon/sms/osv) för att påpeka att datumet för min födelsedag var fel.
    (Dock har Facebook någon regel att man bara får ändra sitt födelsedatum ett visst antal gånger under en viss tid så jag kunde inte ändra tillbaka innan min ”fejkade” födelsedag skedde – vilket resulterade att i just de där personerna som jag misstänkte inte hade någon jävla aning om när jag fyller egentligen – blev smått ”outade”. )

    Men det jag ville komma till var att jag har slutat att gratta folk på Facebook, dock kan jag vara tacksam att man blir påmind om folks födelsedagar – för man har inte koll på allt (tyvärr) – men är det ingen jag känner att jag kan ringa/sms:a eller liknande och gratta så struntar jag i det.

    Svara

  • J.

    |

    Det där med grattishälsningar på Facebook har jag tänkt en del på och kommit fram till att det nog är ok ändå. Typ gamla klasskompisar eller personer man stod nära förut är det rätt kul att höra ifrån, även om man aldrig skulle ringa personen och gratta.

    Fördelen är i alla fall att man kan slänga iväg ett meddelande till sin farmor när man är lite stressad/trött så slipper man samtalet efter som oftast varar i evigheter. 😉

    Svara

  • Robert

    |

    Man skall vara snäll mot sig själv. 🙂

    Svara

  • Jenny

    |

    Men guuuuud vilken bra tajming, det var ju precis det jag behövde läsa och påminna mig om! <3

    Svara

  • maja

    |

    Äsch, varför skulle man inte få
    gratta för att man inte är nära? Kan ju bli lite överdrivet men inte mindre än när man gick i skolan och alla skulle sjunga för födelsedagsbarnet…

    Svara

  • Olivia

    |

    Denna krönikan fick helt plötsligt min dag att bli okej igen. Har suttit och gråtit under några lektioner idag pga all press, stress och alla kompisar som är bättre än mig.. Din krönika fick mig verkligen att tänka till. Tack!!!!!

    Svara

  • Kattis

    |

    Min födelsedag är borttagen från facebook sen några år tillbaks. Numera är det typ en tiondel av mina vänner som gratulerar, varav jag gissar att ca hälften minns den och hälften ser när gemensamma vänner grattar 😉 jag tycker det är ganska komiskt faktiskt. En del får sjukt dåligt samvete när de inte kommit ihåg, en del låtsas att de kommit ihåg. Min kusin smsade mig dagen efter en gång och skrev ”jag försökte skicka sms igår men jag hade nog ett gammalt nummer. Jag skrev grattis!” man ba jaha hur fick du tag i mitt nya till idag då? Haha. Själv är jag som lite besatt av födelsedagar och minns ALLAS. Asså folk jag chattade med på MSN för typ 13 år sedan… jag minns dom också. Vilket är sinnessjukt egentligen. Men sån är jag. I gengäld glömmer jag vilken port jag bor i (går ofta till den bredvid) och mitt postnummer.

    Svara

  • Lo

    |

    Nära vänner tycker jag man absolut ska ringa! Men bekanta på fb går väl bra..?

    Svara

  • Karina

    |

    Ååå jag måste köpa på väg hem idag!

    Svara

  • Sanna

    |

    Ååh själv är hela den där ”skriv grattis på facebook”-grejen ett ångestmoment hela födelsedagen. Jag har inte så många kompisar (men ett par fina, nära vänner + bra familj så jag är skitglad över det ändå ofc). Varje födelsedag känner man sig ju dock lite sämst för att man får typ en tiondel så många grattis som de flesta andra :/

    Inget jag hakar upp mig på men det känns lite pinsamt eller vad man ska säga. Åtminstone det sämsta med att fylla år 😛

    Svara

  • Jennifer

    |

    Oh, I totally agree det där med att gratta på facebook!!
    Jag brukar faktiskt låta bli om jag inte känner personen så väl och är det en av mina närmare vänner så kanske jag grattar MEN då har jag redan grattat FÖRST via sms eller IRL!!

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv