Jag var på apoteket och handlade lite förnödenheter inför vår lilla Stockholm-tripp, samt saker jag behöver i allmänhet. Det här blev det:
Gissa vad det kostade?
….
370 kronor!!!
Tror ni jag blev chockad när killen i kassan sa vad det blev? Helt galet ju! Nästan 400 kronor! Tydligen kostar Nasonex (som jag inte överlever pollenmånaderna utan) 230 kronor. 1,64 kronor per sprut. Inte nådigt.
0
Vi har en föreläsning om CSR för femhundrade gången. Börjar inte alls bli drygt eller så.
Det jobbigaste med en meningslös föreläsning = man kan inte gå förrän i rasten.
1) När håret fastnar i läppglanset. Alltså ÅH. Finns det något mer irriterande än när man går ut, det blåser, och håret fastnar i läppglanset/läppstiftet hela tiden? Och om det är läppstift så försöker man liksom dra ur färgen som hamnat i håret och så ser det ut som att man har hårmascara alá 90-tal. Kaos.
2) När någon pratar under tiden hen gäspar. Om man behöver gäspa kan man väl ändå gäspa klart innan man pratar? Och om man skulle råka börja gäspa mitt i en mening så kan man väl pausa den lite innan man fortsätter istället för att prata sig genom gäspningen? Snälla medmänniskor, sluta bara.
3) Korkar på smink/tandkräm/hudprodukter osv. De har en tendens att ALLTID trilla ner på golvet. Jag må vara klumpig, med de korkarna är orimligt lätta att tappa. Eftersom man befinner sig i badrummet ekar det när de studsar på golvet också. Det är lätt topp fem jobbigaste ljuden klockan 07.00 på morgonen.
4) Folk som går sakta på ställen där man inte kan gå förbi. Som i min närbutik, där är gångarna otroligt små och om någon har bestämt sig för att titta på absolut allt i varenda hylla så får man snällt gå bakom i en halvtimme.
0
Jag sitter och försöker komma på vad jag önskar mig till min födelsedag. Tips någon? Måste man fylla 25? Det känns så mycket bättre att vara närmare 20 än 30. Fast i och för sig så mår jag tusen gånger bättre nu än vad jag gjorde när jag var 20. Så det är nog värt det ändå.
Jag tänkte först köpa en mjukglassmaskin till min fest. Hur kul hade inte det varit liksom? Fast sen såg jag att den endast rymde en liter och det kan väl inte bli så många glassar? Nåja. Jag vet vilken tårta jag ska göra i alla fall. Pepp!
0
Sofie hade ordnat med ett liveband i lägenheten på sin födelsedagsfest. Åh, SÅ kul!!! De spelade gamla klassiker och sen fick vi önska låtar också.
Vi roade oss med små mustascher.
Katten var inte lika pricksäker dock.
0
En ganska random kommentar men du fattar inte hur mycket det skulle betyda om du ville svara, du är typ min förebild hahaha. Men iallafall, jag går i tvåan på gymnasiet och jag har verkligen ångest. Alla säger att man ska njuta av gymnasiet för det är den “bästa tiden i ditt liv”, och jag ba whuttafukk?
Gymnasiet suger verkligen för mig och det är inte alls som jag förväntat mig. Alla bryr sig bara om att supa så mycket som möjligt, och eftersom jag inte riktigt har det intresset ( älskar träning och har egen häst, och det går inte riktigt ihop med att supa skallen av sig varje helg) så är jag inte en del av det “coola gänget”. Dvs, blir inte så ofta bjuden på fester, får ikke 10000000 likes på insta & fb, och har inte en miljon vänner jag fikar med varje dag, och känner bara allmänt att jag inte passar in nånstans. Och jag får sån ångest för om detta ska vara den bästa tiden i livet, vad har jag då framför mig haha… Hur var din gymnasietid? Måste man “festa” för att passa in, eller vad gjorde du? låter som värsta muppen hahah men hoppas du fattar hur jag menar, kram!
Svar: Åhh jaa, jag förstår PRECIS hur du menar. Jag hatade gymnasietiden. Jag kände mig så ensam och borttappad. Den kändes inte som att jag hörde hemma någonstans. Jag skolkade otroligt mycket för att jag helt enkelt inte hade någon motivation att gå dit. Som tur var klarade jag ändå allt jag skulle göra, jag kunde skita i alla lektioner och ändå skriva MVG på proven.
Jag minns hur alla sa att det var ”den bästa tiden” och att man skulle ”ta vara på den”, men jag ville helt ärligt att den bara skulle vara över. Än idag när jag tänker på gymnasietiden får jag en olustig känsla, jag vantrivdes verkligen. Det var inte förrän det sista halvåret jag började trivas och faktiskt hittade vänner i min klass att umgås med.
Så vad jag försöker säga är att det måste inte vara den bästa tiden i ditt liv. Det kanske är så för många, men måste inte vara det för dig. Det blir bättre! Lyckligtvis hade jag både mitt extrajobb på Burger King och bloggen som tog upp min tid då. Kanske du också har något annat i ditt liv just nu som du kan fokusera på istället? Som ridning och träning? Du kanske har andra vänner utanför skolan att hänga med? Se till att klara allt i skolan och gör det du ska, men lägg din övriga energi på sånt som får dig att må bra istället för att ”försöka passa in”. För du ska aldrig göra något du egentligen inte vill för att känna gemenskap. Vill du till exempel inte festa och dricka, så gör inte det. Jag misstänker dock att det säkert finns någon som har andra intressen än att bara supa. Försök hitta dem? Föreslå något att hitta på? Och det här med likes…alltså det är så ytligt. Vad vill man helst ha; 1000 likes, eller en riktig vän?
Jag LOVAR att ditt liv inte på något sätt är dödsdömt för att du inte gillar din gymnasietid. Din tid kommer! Nu vet jag inte alls vad du vill göra efter studenten, men oavsett var du söker dig så kommer du med allra största sannolikhet träffa på likasinnade och du kommer känna att du passar in.
Och ps: Det här med ”coola gänget”…haha..om några år kommer ingen att tänka på dem som ”coola” överhuvudtaget.
Ps igen: Var den du är, stå upp för det du tror på och var din egen bästa vän. Då kommer du långt!
Bilder från när jag gick på gymnasiet.
0