Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Väntar på åren vi ska fylla

Ett nytt nummer av Veckorevyn är ute, vilket betyder en ny krönika. Denna handlar om hur det är att bli äldre och att man väntar på någon form av ”övergång” som aldrig riktigt kommer. Som att man ska vakna en dag och plötsligt vara vuxen.

 

Läste texten igen nu och reagerade över meningen ”blev 25 och singel som bara den”. Nog för att jag är förvirrad alltid, men förstår inte vad jag tänkte när jag skrev sådär. Jag är ju inte 25? Kanske det var en framtidsspådom om att jag kommer att vara singel då? *Hoppas inte*.

 

Nåväl. Här kommer den. Hoppas ni gillar!

 

 

 

 

 

 

 

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (21)

  • Filip

    |

    När jag var liten trodde jag man växte på sin födelsedag!
    Jag går förresten också och väntar på att jag ska känna mig vuxen. Undrar när det kommer hända D:

    Svara

    • egoina

      |

      Ja eller hur? Haha

      Svara

  • Garbooh

    |

    oj då…jag är trettiplusare och inte har det hänt. Dessutom två kids. Nope. Övergången kommer nog först långt senare så du kan andas ut tjejen! 😀

    Annars kan det vara så att jag missat den???

    Svara

  • Emma

    |

    Är du 25 år? Trodde du var lika gammal som mig, 24? 😛 haha, ja där ser man.

    Svara

    • egoina

      |

      Haha men ååååh, läs texten 🙂

      Svara

  • Svorskan

    |

    Jag kan fortfarande komma ihåg det. Jag höll på och nattade dig när du frågade. 🙂

    Svara

    • egoina

      |

      Haha åh <3

      Svara

  • tessi

    |

    jag håller med precis!!! när kommer det hända?? hahaa

    Svara

  • iA

    |

    Jag tänkte; när jag får barn,då är man mamma, då Är man vuxen- så kom min dotter o jag bah: men herregud jag är ett barn själv; var är Min mamma jag kan inte ta hand om den här! (då var jag 28)

    men lugnet lade sig, och jag mognade med min nya roll (även om jag var klar med festande och sådant långt innan jag blev gravid)
    jag Lugnade mig och saker som var stora förut är nu inte lika viktiga,
    men jag är fortfarande jag såklart.

    Sen fyllde jag 30 och blev bara så avslappnad; nu är det över-.det där krisiga strecket. Nu kan jag klä mig i mer vettiga än ”snygga” kläder, nu kan jag lyssna på Nanne Grönwall utan att skämmas.

    Jag skrattar fortf åt dålig prutthumor, och sådär vuxen som man trodde folk var i den här åldern och uppåt blir jag nog aldrig. men jag har landat i mina egna skor nu-

    jag har vuxit Upp.

    Nu handlar det om att utvecklas och förfinas~

    Svara

  • Robert

    |

    Man blir nog aldrig vuxen. 😉

    Svara

  • Sara

    |

    Du skriver så himla bra!
    Inspirerande! Jag väntar också på mina år 😛
    Singel som bara den, precis börjat plugga och jag är också 25!

    Svara

  • Modemix/Sheima

    |

    Så himla bra! Diggar den här krönikan starkt 😀

    Svara

  • Tydligen flashbackbrud

    |

    Hej egoina! Först och främst: jag älskar din blogg! Du är så himla himla rolig emellanåt! 😀

    Nu till min fråga… Hur hanterade du det när folk började skriva om dig på Flashback?
    Jag googlade mig själv idag (lite pinsamt men alla gör väl det!) och på Flashback stod det massa grejer om mig. Både bra och dåliga, men främst dåliga… Vad ska jag göra för att inte bry mig så mycket?

    Tacksam för svar! Kramis

    Svara

  • Ellen

    |

    Dom avslöjade ju vem som är mamman redan i säsongsavslutningen i våras? Eller du kanske menar hur hon är och så? I så fall har det ju gått tre avsnitt nu i alla fall och jag är nyfiken, vad tycker du? 🙂

    Svara

  • T

    |

    Denna krönika var riktigt bra!
    🙂

    Svara

  • Camilla

    |

    Ja det där är lite kul, när man var yngre (jag är en aning äldre än 25…) så trodde jag att man på något sätt ”förvandlades” till en vuxen person (vid vilken ålder har väl varierat 😉 ), skulle bli en annan person, en vuxen.

    Insåg ju sen att på gott och ont så är man samma människa/person hela livet, man genomgår aldrig den där förvandlingen. Livet och erfarenheter påverkar ju naturligtvis hur man ser på livet och allt därtill, vad man prioriterar, gillar osv men i grunden är man samma.

    Tror att det är en del av att det är så hemskt när skalet åldras, därinne är man ju fortfarande samma på något sätt men det yttre hör till en ”gammal”/”äldre” (allt är ju relativt….) person som det kan vara svårt att identifiera sig med….

    Svara

  • IDA COOLIDZ

    |

    ”blev 25 och singel som bara den” som taget ur en Veronica Maggio låt ju! Ha ha ha.

    Svara

  • Alice

    |

    Men hallå vilken sida i tidningen? Hittar inte 🙁

    Svara

    • egoina

      |

      Sista 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

Arkiv