Jag håller officiellt på att bli galen! Jag störs inte av ljud – tvärtom. Jag skulle kunna sova genom ett världskrig och tycker faktiskt att det är rätt trevligt att man hör grannarna ibland. Men att höra SAMMA ljud, var femte minut från okänd lägenhet känns som en tortyrmetod.
Ljudet låter ungefär som att vinna guld (typ plocka diamanter, få en rad att försvinna, komma till nästa level…ja, ni förstår) i ett datorspel eller som att en tamagotchi håller på att urladdas. Och detta vinna-guld-ljud upprepas ungefär var femte minut.
Tyckte detta var skitkul tills jag fattade att det är en bänk man fäller ut.
Tråkigt om man väger över 110 kilo förresten. Personalen kommer förbi och bara ”ursäkta, men hur mycket väger du? 113 kilo? Tyvärr. Då får du inte sitta”.
Jag skulle iväg och hämta ett paket och tänkte att jag kunde gå dit. En powerwalk liksom. Väl där tänkte jag att jag kunde passa på att handla. Tre flugor i en smäll!
Men jag hade inte räknat med hur tungt det skulle bli. Halvvägs hem i strålande sol ville jag kapa av mig armarna. Och vad i helskotta tänkte jag när jag handlade MELON?
Note to self: Nästa gång du kommer på den briljanta idén att gå långt och handla så köp endast bomull, tack.
Jag kom in i ett skrivflow. Så underbart! Jag hade hellre varit ute i solen, men skitsamma för nu slipper jag dagarna innan deadline med ångest över vad jag ska skriva om.
Jag behöver jobba undan lite. Om en vecka åker jag på tjejweekend och om några veckor åker jag till varmare breddgrader. Åh vad jag längtar!
Vaknade av ett inspelat meddelande från min hyresvärd som ville komma in i min lägenhet för att kolla till taket i badrummet. Då blir man ju inte lite nervös. Det var ingen fara dock.
Det har blivit lovat fint väder hela veckan. Så jag tänkte jobba undan massor idag så att jag kan njuta mest möjligt resten av dagarna. Det enda positiva med att ha ett flexibelt arbete.
