Jag får konstiga blickar ibland när jag äter glass. För mig är glassätandet ett helt projekt. Som jag har förstått finns det människor som äter sin glass…bara sådär. Som helt vanlig glass. Ja… Det får väl stå för er.
Såhär gör jag:
Först tar jag lite glass i en tallrik (daaaah). Helst inte vaniljglass dock. Det är tråkigt. Men det var det enda jag hade hemma. Så det får duga.
Sedan sätter jag igång och mosa. Inget fusk här hörni! Skickligt arbete med skeden ska det vara.
Glassen är först klar när den bildat en mjukglassliknande konsistens.
Det viktigaste. Chokladsås! Med chokladsåsen skriver man något trevligt. Som Egoina till exempel.
Liten sked är det som gäller! Jag äter aldrig med något annat än liten sked. Det gäller även soppa.
Om ni trodde att jag bara skulle ha den superlilla mängden chokladsås som bildade mitt namn tror ni fel. Det ska vara chokladssås med glass och inte tvärtom. Sedan äter jag upp chokladsåsen och fyller på efterhand.
Efter detta är det mycket sannolikt att man får en sockerchock. Jag brukar göra något kreativt under denna tid. Men pass opp. Den där kicken dalar fortare än vad man tror. Och så vaknar man i dreggelpölen på tangentbordet.
Man fick inte handla på kort för under tjugo kronor i skolcafeterian, så jag VAR TVUNGEN att köpa ett choklad också. Jag är mycket ledsen över det som ni kanske förstår.
Jag hittade en matta perfekt till köket igår på rea när jag fönstershoppade på nätet. Dock kunde jag inte kunde beställa hem den eftersom att lägsta ordervärde tydligen var 200 kronor.
Vad gör man? Jo, man handlar mer såklart!
Problemet var bara att jag hittade verkligen ingenting mer jag ville ha. Jag tittade på allt i alla möjliga kategorier. Men det fanns ingenting som intresserade mig.
Det slutade med att jag klickade hem glidmedel. Ja. Ni hörde rätt. GLIDMEDEL. En matta och glidmedel.
Vissa köper halkskydd till sina mattor liksom. Men inte jag inte.
Lektionen idag var intressant för en gångs skull. Jag måste säga att de flesta föreläsningar/lektioner vi har, inte alls är givande på något sätt. Man lär sig mer av att läsa i boken och att googla. Hoppas verkligen att nästa termin är bättre.
På tåget på vägen hem trillade ett ämne till en krönika över mig helt plötsligt. Det är då det är tacksamt att jobba med det jag gör. (Vilket det ofta inte är) (och betyder väldigt sena nätter).
Oavsett om det är mycket att stå i ibland är jag tacksam att jag slipper ta studielån.
Jahapp. I skrivandes stund ser jag en liten kille klättra upp på taket på huset mittemot. Får nog avsluta här och se efter vad som står på.
