Jag pratar alltså om min brunettkris. Denna gång var jag dock inte dum i huvudet och köpte en permanent färg, utan jag tonade bara. Vad tycker ni? Jag är nöjd faktiskt. Men skulle jag ångra mig är det borta om 10 tvättar. Hur bra är inte det?
Sedan jag skrev att jag tackade nej till den där Miss World-grejen har sju andra tävlande tjejer skickat mail till mig där de ber mig om att pusha för dem i min blogg. Jepp, SJU olika tjejer har mailat och tiggt röster.
Först tänkte jag skriva att det är tragiskt att de tigger röster på det sättet. Men sedan mindes jag veckorna innan Blog Awards och det kändes lite som att kasta sten i glashus. Tegelstenar närmare bestämt faktiskt.
Men. Ja. Jag tänker inte be er rösta på någon. Om ni VILL rösta kan ni istället googla fram kandidaterna och bestämma på egen hand vem som är en värdig vinnare.
Må bäste man vinna! (Eller kvinna).
Jag googlade ”modell” och fick upp den här bilden. Man tackar!
Thairestaurang har alltid så fina grönsaker. Morötter i form av fjärilar, lökblommor och gurka i alla möjliga skapelser. Jag undrar lite hur det går till. Är det en person som sitter och gör dem? Typ: ”Vad jobbar du med?”, ”Jag är grönsakskonstskapare”.
Det är värsta ju affärsidén. Man köper in grönsaker (billigt ju!), lär sig hur man gör blommor och grejer och sedan säljer man dem till diverse restauranger.
Men tråkigt nog finns det väl redan en maskin till det. Som den gången jag trodde att jag uppfann halkskydd på strumpor och så fanns det redan.
Nu ska jag iväg till frisören. Min utväxt är inte att leka med.
Jag börjar fundera på att färga tillbaka till min naturliga. Det är så jobbigt och minst sagt dyrt att hålla på och springa till frisören hela tiden. Eller så är det min bli-brunett-kris. Jag får en sådan en gång om året.